Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Liten bergspredikan för socialister - Del 19

Artikel 18 av 19
Liten bergspredikan för socialister
Visa alla artiklar

Annons

Arbetarbladets ledarsida publicerar Göran Greiders bok Liten bergspredikan för socialister.

Själv beskriver Göran Greider sin bok på följande sätt:

"Detta är en moralisk-politisk pamflett. Att den heter Liten bergspredikan för socialister beror inte på att den är kristen – även om jag tror att all socialism är evangeliskt färgad – utan på att den politiska radikalismen alltid startar i den ursprungliga situationen: Du hör en människa agitera och röra upp dina känslor och aktivera ditt engagemang och ditt förnuft. Och du får ett löfte om att ett annat samhälle är möjligt."

Första avsnittet publicerades 6 juli. Idag avsnitt 19.

”Låt oss en gång för alla överge detta Europa!”

”Låt oss en gång för alla överge detta Europa som jämt talar om människan, men som samtidigt förgör henne var gång hon verkligen visar sig i sina egna gathörn och i världens alla hörn. I århundraden har Europa hindrat andra människors framåtskridande, förslavat dem för att främja sina egna intressen och sin egen ära. I hundratals år har Europa pratat om sina andliga landvinningar medan det kvävt hela den övriga mänskligheten. Se bara hur detta Europa idag pendlar mellan kärnfysisk upplösning och andligt kaos. För Europas skull, för vår skull och för mänsklighetens skull, kamrater, måste vi skifta hamn, utveckla ett nytt tänkande och söka skapa en ny människa.”

Frantz Fanon, ur Jordens fördömda, utgiven 1961.

När Frantz Fanon (1925–1961) kom ut med sin bok Jordens fördömda beslagtogs den omedelbart i Frankrike, på den tiden en hårdför kolonialmakt. Fanon blev den koloniala frigörelsen starkaste och mest upprörda röst. Jean-Paul Sartre skrev ett brinnande förord till boken, där han deklarerade att vi ”lever i explosionernas tidevarv” och att Frankrike knappast längre är ett land utan snarare ”ett trauma” (i spåren av Algeriets frigörelse stod Frankrike faktiskt nästan vid randen till ett inbördeskrig). Fanon var filosof och debattör men också utbildad till och arbetade som psykiater. Kanske behandlade han offer för Jean Marie Le Pens framfart i Algeriet?

Fanon var svart. Han skrev om Afrikas frigörelse från de vita. Han var född i Martinique men blev i vuxen ålder aktiv i den algeriska motståndsrörelsen mot den franska kolonialmakten. Han såg byar skövlas, människor förnedras, kvinnor våldtas – och hans svar var att de fattiga kontinenterna måste svara med våld för att kunna befria sig. Det han då var ute efter var att de koloniserade folken måste återerövra en förlorad självkänsla.

Jag vet inte om jag någonsin läst en bok som är så laddad med förtvivlan och frihetslängtan – denna bok brinner som en fackla i natten än idag. Hör vad han säger: ”Det som idag är väsentligt, det stora problem som utbreder sig över hela horisonten, är nödvändigheten av en omfördelning av världens rikedomar. Hela mänskligheten kommer att skakas om den inte finner en lösning på detta problem.”