Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grabbighet ger mig krypningar

Annons

Den här grabbtidningsdebatten alltså. Jag mår illa när jag läser Erik Hörstadius artikel ”Vi grabbar överlever” (Expressen, 30 juni), där han beklagar den så kallade grabbtidningsdöden. Jag mår illa över att sådana som han finns och får vädra sina unkna idéer om hur grabbar och tjejer ÄR och SKA vara.

Erik Hörstadius sörjer grabbtidningen – jag jublar! Jag jublar över det faktum att Slitz och Café tappar läsare, över att killar har fler tidningar att läsa, tidningar som inte pryds av en naken tjej med dockögon och halvöppen mun. King är ett bra exempel, liksom Damernas Värld Man, bägge tidningarna kan man läsa som tjej lika gärna. Jag jublar över att det finns livsstils- och trendmagasin som riktar sig till personer och inte kön.

Men grabbighet ger mig krypningar.

Herrtidningarna har haft ett revolutionerande formspråk, varit uppkäftiga, stilsäkra och inte minst ”varit en ständigt pågående hyllning till kvinnan” skriver Hörstadius nöjt, så där pösigt nöjt. Han radar upp etablerade nöjesskribenter, manliga, som gjort sig ett namn i inom herrlektyren. Det är Andres Lokko och Bengt Ohlsson och författaren Per Hagman. Lokko skriver nu för Svenska och Ohlsson för DN. Kanske finns en anledning till varför de sökt sig bort från Slitzvärlden?

Om jag vore kille skulle jag så inte vilja bli förknippad med det neandertalarväsen som grabbtidningen säger sig företräda.

Sonja Schwarzenberger, chefis på feministiska Bang svarar på Hörstadiusartikeln på ett alldeles utmärkt sätt. ”Herrtidningen är död – länge leve jämställdheten!” skriver hon och ställer sig också frågande till tidningarnas ”hyllning av kvinnan”. Hon undrar var den mångfacetterade kvinnan finns, hon som är gammal, har smala höfter och hängbröst. Det undrar jag också. Jag kan skriva under på allt hon tar upp.

En hjälte i det här sammanhanget är Niklas Svenlin, sommarjobbare på en mack i Piteå.

Han och facket fick sin arbetsgivare att sluta sälja porr- och herrtidningar, och nu följer flera andra mackar i området efter. Så här skriver han i Expressen 3 juli:

”Jag är man. Jag har varit grabb; lika mycket som herrtidningsproducenterna och Erik Hörstadius har varit det. I dag är jag dessutom pappa. Tillsammans med många killar, söner, brorsor, män och farbröder i Piteå – likväl som på många andra platser i vårt avlånga land – delar jag inte herrtidningarnas uppfattning av hur vi som män är eller bör vara.

Därför vägrar vi låta herrtidningarna få monopol på manligheten. Faktum är att vi hellre störtar manligheten i sin helhet än låter den fördärva vårt förhållande till kvinnor eller varandra.”

Heja Niklas! Tänk att det återigen ska till ett gäng norrlänningar för att det ska hända något. Ni kommer väl ihåg protesterna mot mäns våld mot kvinnor där uppe?

Jag tycker alla mackar, kiosker och mataffärer borde följa det norrländska exemplet och sluta tjäna pengar på att kvinnor och män placeras in i smala fack i en gammeldags könsordning som är helt out of date år 2008.

Nyfikenhet, intressanta reportage, nyskapande formspråk och vågade grepp är en sak – stereotypa nakenbilder av tjejer stöpta i en och samma, av grabbtidningsredaktören och könsroller skapad, form är en annan sak – en sak vi klarar oss bättre utan.

 

Mer läsning

Annons