Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grym tjej, grym film

Ni minns ”Den sista färden”? Bra. Det här är det som vi aldrig fick se den gången, i Boormans vildmarksdrama med den klassiska banjoduellen.

Nämligen hur vanliga människor har det därute i en bergig obygd där alla är släkt med alla. I dag. I ett amerikanskt hillbillyhelvete till och med bortom white trash-husvagnarna. Om någon film ska stämplas country noir så är det ”Winter’s bone”.

Den handlar om en 17-årig tjej – lastgammal om man ser till hennes livserfarenhet och livskompetens. Ree tar hand om sin psyksjuka mamma och två småsyskon och flår ekorrar till middag.

Det är också hon som måste ta sig an uppgiften att hitta deras försvunna odugling till pappa för att inte gården ska gå förlorad.

Miljön känns som för hundra år sedan. Men det finns inga syltburkar och inga bönder som odlar grönsaker eller fiskar. Bara arbetslösa och sysslolösa, gangsterfamiljer, tonårsgraviditeter och knarkfabriker i ladorna. Och möjligen hoppet om att ta värvning i armén.

Jag såg den här filmen på en förhandsvisning för ganska längesedan och har tyvärr tappat bort mina anteckningar. Men jag antar att där stod: Rostiga bilvrak. Ruckel. Snåriga skelettgrenar. Kallt. Ung kvinna. Envis. Enastående. Rees skogshuggarlook är så grym att det förmodligen var den som gav upphov till modevågen av rutiga flanellskjortor i höstas.

Ree kämpar mot inte enbart fattigdom utan gamla oförrätter, släktband, hederskultur och patriarkala traditioner. Hon står för en orubblig moral i ett laglöst samhälle.

Jennifer Lawrence spelar den fåordiga Ree, ger henne en genomträngande utstrålning som saknar alla stråk av sentimentalitet. Ree är den friska roten på en insektsäten åker – ingen blomma.

Utan Lawrence stabila porträtt kunde filmen varit en tungrodd historia, trots thrillerinslaget (den farliga jakten på pappan). Nu blev det istället prisregn och Oscarsnomineringar.

Relativt okända regissören Debra Granik har byggt ”Winter’s bone” på en landsbygdsskildring av författaren Daniel Woodrell. Romanen finns på svenska under titeln ”En helvetes vinter”.

Att kalla filmen en vintersaga låter kanske för vackert. Men vackert är ju också det som är äkta.

Betyget – en jättestark fyra.