Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gudomliga Xavier Dolan

Om man inte redan är besatt av kanadensiska filmkonst-underbarnet Xavier Dolan, så blir man det nu. Han spelar själv titelrollen i ”Tom at the farm”. Han uppträder som en magnetisk, blonderad ung gud.

Finlemmade reklambyråkillen Tom har ostyriga lockar som faller ner över sorgsna ögon. Han kommer till en ”Sista färden”-anstruken landsbygd för att delta i sin pojkväns begravning. Han har inte tidigare träffat dennes familj; mamman visste inget om sin sons homosexualitet.

Informerat sig har däremot den äldre brodern Francis - en fientligt inställd bonde som släpar döda kossor efter traktorn. Man misstänker att han utan att blinka skulle kunna göra samma sak med Tom.

Tom blir kvar efter begravningen – på en gård som ekar av hemligheter. Dit taxichaufförerna vägrar att köra närmare än avtagsvägen.

”Tom at the farm” är ett mörkt psykologiskt drama om makt, kontroll och beroende. Mellan den demoniska Francis och Tom utvecklar sig ett laddat, outtalat hatkärleksförhållande. Tom underordnar sig Francis psykiska och fysiska terror. Han låter sig bli slagen, som i ett våldsamt alkoholistäktenskap.

Xavier Dolan koncentrerar uttrycken till Toms nakna ansikte och Francis oberäkneliga kropp.

I jämförelse med Dolans förra film ”Laurence anyways” - en episkt anlagd historia om en transsexuell person - ter sig ”Tom at the farm” som näst intill ett kammarspel. Guillaume, den döda pojkvännen, finns osynligt närvarande. Förhållandet som var mellan de två killarna kommer långsamt i nytt ljus.

Men intensiteten i Xavier Dolans filmberättande håller i sig. Han är en ofattbart erfaren, ofattbart talangfull 25-åring, med resväskan full av internationella festivalpriser, efter fyra hyllade filmer. Den första, ”Jag dödade min mamma”, delvis självbiografisk.

Motsättningar finns som underliggande tema i ”Tom at the farm”. Mellan mjukt och hårt, ”maskulinitet” och ”femininitet”, stad och land, kroppsarbete och kontorsarbete. Kanske också en motsättning mellan nationer, språk och ideologi. Fransktalande kanadensaren Dolan tillåter sig att retas med det så kallat stora filmlandet i söder: en patriarkal terrorist bär en uppseendeväckande, stjärnbaneretmönstrad jacka, medan Rufus Wainwright sjunger ”I’m so tired of America”.

Dessutom inleds soundtracket med ledmotivet från en gammal Hollywoodsuccé: ”The windmills of your mind”, Oscarsbelönad sång i ”The Thomas Crown affair”. Men här tolkad på franska. Förstås.

Annorlunda är att detta nya Xavier Dolan-märkta mästerstycke bygger på en teaterpjäs. Men han har som alltid skrivit manus själv.

”Tom at the farm” visas endast tre föreställningar I Gävle. Fredag, lördag och söndag. Se till att inte missa tillfället.