Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guldkantat för bankchefer

/
  • Guldkantat. Medan löntagarna förlorar jobb och pensionsförmåner i finanskrisens spår har landets bankdirektörer gett sig själva guldkantade avtal på miljonbelopp.

Även om vi befinner oss i en finanskris som av många jämförs med den som våra förfäder upplevde efter börskraschen 1929 finns det människor som skor sig på våra gemensamma besparingar. Om dessa nu över huvud taget finns kvar.

Annons

I finanskrisens spår höjer bankerna vinstmarginalerna på sina bolån.

Kunderna tvingas betala boräntor som ligger långt över vad de borde vara efter Riksbankens sänkningar av reporäntan. Bankerna säger sig inte har råd att sänka räntorna. Detta trots ett massivt stöd från oss skattebetalare för att bankerna ska överleva finanskrisen. Kunderna är en andrahandsvara.

Samtidigt visar det sig att bankledningarna sitter på guldkantade pensionsavtal. En Nordea-direktör som inte klarade jobbet utan fick kicken efter ett drygt ett år tilldelades en pension på 150 miljoner kronor.

Nu är inte denne bankdirektör ensam om sina förmåner. Handelsbankens tidigare vd Arne Mårtensson, som slutade jobbet när han fyllde 50 år, får en pension som är värd 170 miljoner kronor. Just nu seglar han jorden runt i god komfort. Han om någon kan känna sig trygg i bankens värme.

Nordeas nuvarande styrelseordförande, och förre vd Hans Dahlborg, har ett pensionsavtal som ger honom mer än 125 miljoner kronor. Samtidigt som han som styrelseordförande lyfter drygt 2 miljoner i årsersättning. Som pensionär tjänar han mer än som före detta vd.

Märkligt.

Visst lever vi i ett märkligt samhälle, där de som redan har osannolikt höga inkomster snor åt sig mer och mer medan samma personer säger att de som jobbar på golvet, och skapar det mervärde de så flott utnyttjar måste hålla igen både på lönekrav och eventuella pensionsförmåner.

Den gemensamma nämnaren för mycket av det som sker är svaga ägare som inte orkar eller vill sätta ner foten. Alla är ju med i gänget. Både Reinfeldt och hans kompisar som skapat utrymmet för vad vi nu upplever.

Det institutionella ägandet har vuxit på direktägandets bekostnad.

Därmed har en viktig kontroll gått förlorad. Ansvaret har förskjutits från styrelserummen till företagsledningarna, som berikar sig själva.

Allt medan en högerregering, som den vi nu har, applåderar.

Vad säger då ansvarig minister? Mats Odell, kd, finansmarknadsminister, låter meddela att han förstår att det kan sticka i ögonen på folk att bankerna betalar sina före detta och nuvarande chefer generösa pensioner och andra förmåner, men han framhåller samtidigt att det inte är aktuellt att förhandla om redan skrivna avtal. De är alltså värda sina miljoner medan långtidssjukskrivna eller arbetslösa ska stå med mössan i hand. Och i sämsta fall jagas för att fått en tia mer än vad den redan tunna försäkringen ger i handen.

Mer läsning

Annons