Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vindkraften kom som en chock

/

De packade ihop sitt liv i centrala Oslo och påbörjade färden mot paradiset i Yg.
Chocken när de kom över krönet till släktens gamla gårdstorp och skådade vindkraftverken var i det närmaste obeskrivlig, enligt Nina Svensson, som tillsammans med sonen Olov äntligen tagit steget att flytta till den plats de känner sig mest hemma på i hela världen.

Annons

– Här ska vi bo, tänkte jag och Olov. Någon gång ska vi bo i Hälsingland, och det var nu eller aldrig, säger Nina Svensson.

Ninas föräldrar som bor i Gävle hade blivit sjuka och vägen från Oslo började kännas allt för lång. Det blev tillfället hon och sonen väntat på. Nu skulle de äntligen flytta hem till det lilla huset i Yg.

Huset byggdes av Ninas farfar en gång i tiden, utav timmer från hans farfars gamla hus. I huset finns familjens rötter. Huset är litet, och kanske inte ser mycket ut för världen, enligt Nina Svensson. Men bara tanken på att farmodern en gång suttit och tittat på samma vackra vy som hon själv gör att det inte finns en enda plats på jorden hon trivs bättre på.

Det allra bästa med besöken om somrarna – att åka över krönet och se huset nere i dalen.

– Som vi längtade.

När det så blev dags att faktisk flytta dit på riktigt, och permanent, var längtan minst lika stor. Kanske var det därför chocken blev så extrem.

– Man ville bara titta bort, minns Nina.

De hade inte fått någon som helst information om vindkraftsindustrin, som står ungefär 5,4 kilometer fågelvägen från deras hus.

Hade de vetat om det hade de agerat på ett annat sätt.

Skulle ni ha valt att flytta hit?

– Absolut inte, och varför ska vi stå ut med det här i 25, 30 år framöver?

Förutom chocken när Nina och Olov kom körandes över det där sista krönet, så upplever Nina ett dovt, lågfrekvent buller från vindkraftverken – som är outhärdligt.

– Det har verkligen påverkat vår boendemiljö. Till en början kopplade jag det inte till vindkraftverken. Jag trodde det var en granne som skaffat ljudsystem på gamla dagar.

Nina beskriver ljudet som pulserande, ett tryck mer än ett högt ljud.

– Det är som en jättetorktumlare med en sko i.

Fredagen innan tidningen besökte Nina och Olov i deras hem var den värsta dagen sedan de flyttat in.

– Då var det som att åskan gick.

Så länge hon håller sig aktiv är bullret till största delen inget problem, det är när det blir tyst och stilla som besvären tar vid.

– Alla de där pauserna i livet som man behöver, de blir inte bra. För att må bra behöver vi en sund pendling mellan aktivitet och vila, och så fort jag ska sätta mig med en bok, eller ta det lugnt på annat sätt så blir det för jobbigt. Man väljer att återgå till aktivitet. Och även sömnen påverkas negativt.

Hon kan inte förstå att vindkraften gör det värt att förstöra skogs- och fjällmark, och tycker att Svartvallsberget är en speciellt opassande plats att bygga ett flertal vindkraftverk.

– Sverige har redan har en i princip koldioxidfri energiproduktion. Miljöarbetet måste bli mer fokuserat på konsumtion i ställer för produktion, säger Nina och tillägger:

– Och det finns bosättningar som en krans runt hela berget, det kändes så oväntat att man skulle trycka ner en bullrande industri mitt i detta.

För att undkomma bullret kommer Nina och sonen Olov att lämna bygden under stora delar av sommaren. Redan dagen efter Olovs skolavslutning tog de sitt pick och pack för att rekognosera inför en sommar i fjällen.

Hur de ska göra framöver är någonting de ska fundera på under sommaren. Men det blir ett svårt val.

– Det här stället är helt oersättligt för oss. Allt vi någonsin drömt om finns här, på den här platsen.

LÄS MER: Forskning visar att ljud från vindkraftverk kan störa.

Mer läsning

Annons