Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här är GIF:aren som gjorde mål på United för 40 år sedan: "Det var en riktig pärla"

Här är han – GIF-spelaren som gjort mål på Manchester United.
– Min gudson är väldigt imponerad av det där, han vill alltid att jag ska berätta hur det gick till, säger Per Wengle.

När han sköt det historiska skottet hette han Eriksson och var 28.

En kille som gått den långa vägen, en äkta GIF:are som började spela för klubben som 10-åring.

Sporten träffade Perra Eriksson (då 63 år gammal och numera alltså Wengle, han tog hustruns namn efter bröllopet) i samband med en årligt återkommande återträff med det gamla pojklaget i Gävle för fem år sedan. Själv bor han sedan många år i Täby utanför Stockholm.

Han ler när målet mot United kommer på tal.

– Det var en riktig pärla. Jag fick drömträff och...den gick rakt upp i krysset helt enkelt. United hörde sig faktiskt för lite om mig efteråt, dom såg väl nåt i den där nr 9. Men, när dom fick höra att jag snart var 30 försvann intresset.

– Men vår tränare då, Leffe Widén, hade en del kontakter och var på väg att hjälpa mig till ett kontrakt med Nice i stället. Men dom valde Thomas "Polletten" Larsson i stället, vi var väl lite lika i spelstilen tror jag.

Perra Eriksson var, enkelt sammanfattat, den stora talangen som inte gillade att träna.

– Nä, jag gjorde ju inte det. När "Liston" Söderberg körde sina löprundor runt travet var jag alltid sist. Det var först senare jag fattade att det är viktigt att hålla sig i form. Och det kan man väl tycka är lite synd så här i efterhand.

Perra debuterade i GIF:s A-lag som 17-åring och gjorde mål direkt.

– Vi mötte Brynäs på Strömvallen och det som var lite extra kul var att min dåvarande svärfar var lagledare åt motståndarna.

Han blev uttagen i det juniorlandslag som spelade förmatch mot Brommapojkarna på Råsunda inför en landskamp.

– Ralf Edström spelade på topp, jag ute på ena kanten.

Och när det lite senare skulle spelas juniorlandslagsturnering fanns Perra med i truppen.

– Men veckan innan hoppade jag in för att förstärka GIF:s juniorer och skadade knät. Där försvann den chansen, jag kom aldrig med i landslaget igen efter det.

När Sandvikens IF var som bäst 1976, 1977 och 1978 värvades Perra dit, men när Gefle IF och Brynäs slog sig samman 1979 vände han tillbaka och var en tongivande spelare under åren då fotbollsverksamheten växte sig allt starkare och som slutade med allsvenskt avancemang 1982.

Du var alltså ingen träningsprodukt, så...vad hade du för egenskaper som gjorde dig framgångsrik?

– I början av karriären spelade jag ofta anfallare och gjorde mycket mål. I GIF:s A-lag blev jag högermittfältare i stället, då blev det färre mål men desto fler målpass. Jag var bra på att utmana – men jag dribblade nog kanske lite för mycket ibland...

En av myterna kring dig är att du tog dig en cigg i halvtidspauserna...

– Fast det gjorde jag faktiskt aldrig! Efter matcherna däremot...

När GIF tagit sig till allsvenskan tog 1983 Björn Bolling över som tränare, och trotjänare som Perra och Stefan Andersson fick svårare att ta en plats.

– Han flyttade upp mig till centerplats och det gick inte alls, jag har svårt att förstå hur han tänkte där.

Men mot IFK Göteborg i sista omgången den första allsvenska säsongen av två spelade han – och skickade in ett av målen i den klassiska 3–0-matchen på Strömvallen som slutade med att Malmö FF kvitterade mot Mjällby och GIF klarade sig kvar.

– Det skottet satt också i krysset, upplevelse kring den matchen är något man aldrig glömmer, säger Perra, som också tänker tillbaka på mötena mellan GIF och SIF under säsongerna innan den allsvenska uppflyttningen.

– Det var stenhårda matcher. Under en av dem stämplade deras mittback Janne Thunell mig på foten så blodet sprutade ur skon. Och grejen var den att vi båda två jobbade på Sandvik då, och delade rum...

Perra avrundade fotbollskarriären med spel i Skutskär innan han flyttade från Gävle 1988. GIF följer han däremot fortfarande.

– Jag åker ofta upp och ser matcher, tror det blev fem den gångna säsongen. Och sedan ser jag alla matcher nere i Stockholm förstås.

– Jag och tre kompisar från Gävle brukar åka och se internationell fotboll ett par gånger om året också. Vi var faktiskt på Old Trafford och såg United för inte så länge sedan.

Nämnde du för någon att du faktiskt gjort mål på United?

– Nä, jag gjorde ju inte det.

Tänker du på det ibland när du ser dem, att du faktiskt gjort det?

– Jo, fast det var ju bara en träningsmatch... Men det är klart, det är ju ganska kul ändå. Min gudson är väldigt imponerad av det där, han vill alltid att jag ska berätta hur det gick till.

Den här texten publicerades första gången 5:e december 2015 och har nu uppdaterats med anledning av att det är 40 år sedan matchen spelades

MISSA INTE JUBILEUMSLÄSNINGEN: Dagen då Manchester United kom till Strömvallen