Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har Marx ansvar för Stalinväldet?

Det är som jag säger: När Gunilla de Maré hör namnet Marx drar hon instinktivt in hela det grymma Stalinväldet och den förfärliga kommunisteran i öst.

Annons

Men i sentensen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” finns i sig inga sådana fasor.


Här en parallell. Både de Maré och jag är gamla nog för att på 1950-talets biografer ha sett reklamen för tvålen Bris, i vilken man bakom ett vattrat duschkabinglas mer anar än ser (det var så då) en ung, skön dam tvåla in sig samtidigt som en mansröst förkunnar: ”Transpiration i sig luktar inte, det är först då den kommer i kontakt med hudens bakterier som den dåliga odören uppstår.”


På liknande vis kan man säga att Marx moraliska handlingssentens inte innehåller vare sig kommunism eller Stalinvälde, det är först då den kommer i kontakt med somligas konservativa fördomar som odören uppstår.


de Maré menar vidare att alliansanhängare, till skillnad från oss till vänster, ser sig och andra som individer med eget ansvar. Men självfallet anser också vi att individen har eget ansvar, också när han/hon sitter i regeringen.


MEN regeringen, borgerlig eller vänster, utnyttjar först och främst sin övergripande makt när den beslutar på alla våras vägnar. Så genomför alliansen nu mängder av sina idéer och menar att den har full rätt till detta eftersom man vann valet (med en ynka dryg procentenhet). I det fallet överlåter man inte åt individerna att ta egna ansvar, här bestämmer överheten.


Men också en regering har ett moraliskt ansvar, som åvilar gruppens medlemmar gemensamt. Det är här alliansen sviker. Till god etik hör vissa givna moraliska grundregler, som bör efterlevas av den som vill handla moraliskt rätt – eller som Astrid Lindgren uttrycker saken när hon låter Jonatan Lejonhjärta rädda en fiendesoldat trots att detta riskerar säkerheten för både honom själv och lillebroder Karl: ”Vissa saker måste man göra om man vill kallas människa”.


Just så är det, vissa handlingar måste man, vare sig man handlar som enskild eller sitter i en regering, utföra om man vill kalla sig människa: Den starke måste hjälpa den svage, den som har ge åt den som inte har, den friske hjälpa den sjuke och den som kan måste hjälpa den som inte kan.


Grundläggande moralregler, lätta att säga, svårare att leva efter – men den som vill kallas moralisk människa måste ändå försöka.


Alliansregeringen vill att den svage, arbetslöse, lågavlönade ska pressas för att ge till den redan gynnade rike; den sjuke ska tvingas till jobbet och de som kan ska i skolan gynnas gentemot dem som har svårt för sig.


Förvisso finns moraliskt goda moderater, men Sverige har i dag ingen god regering.
Därmed avslutar vi det här meningsutbytet mellan två seniora Gävlebor. Det återkommer säkert i någon annan vänster-högerfråga.

Mer läsning

Annons