Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hatten av för gänget från Hudik

Annons

På scenen har de erövrat Hudiksvall, Stockholm och New York. Slutsålda turnéer har gått till Göteborg, Sundsvall och Gävle.

De har medverkat i Allsång på Skansen och Melodifestivalen.

Snart blir de bok och film.

Det kan inte finnas någon som inte sett eller hört talas om Glada Hudik-teatern och deras uppsättning Elvis vid det här laget.

Nyligen avslutade SVT:s tv-serie om gänget från Hudiksvall. I Elvis i glada Hudik har vi följt Toralf, Bosse, Maja och de andra under fyra timmeslånga avsnitt. Den som missat det bör genast uppsöka SVT Play.

Det är extremt sällsynt i tv-sammanhang att humor, kärlek och allvar samsas i ett enda program – och gör det med kvalitet. Det är något som annars endast sker i HBO:s dramaserier – som Sopranos och Six feet under.

Elvis i glada Hudik är egentligen ett enda stort leende, och visar att humor och glädje är det bästa vapnet mot fördomar och ett inskränkt kategoriserande av människor.

Skulle jag säga att jag är tourist eller terrorist, frågar Toralf innan han ska gå genom den amerikanska tullen på väg till föreställningen i New York. En fråga som säger mer om stämningen i världen i dag än vilken nyhetssändning som helst.

Men där finns också en hel del tuffa scener – där flera av deltagarna och deras anhöriga berättar om sina liv, där de stämplats av omgivningen och dragits med känslor av att vara oönskade.

Programmet har hyllats av flera – men inte uppmärksammats i den utsträckning som det borde.

Jag läser i tidningarna om att SVT:s tidigare nyhetsreporter Elisabeth Höglund delar ut hämndslystna slag till höger och vänster. Jag blir inte upprörd. Däremot blir jag heligt förbannad när en Djurgårdssupporter under en hockeymatch skriker till Toralf att bara mongon håller på Brynäs.

Pär Johansson, som ligger bakom Glada Hudik-teatern, brukar prata om normalstörda och utvecklingsstörda. Det ligger en hel del i det. Det räcker med att byta kanal till Kungarna av Tylösand eller Paradise hotel för att inse att begreppet störd är oerhört relativt.

Pär Johansson har tagit Glada Hudik-konceptet till oanade höjder. Jag blir inte förvånad om det vid nästa tv-sända månlandning är Toralf som kliver ur månlandaren. Då kan vi börja snacka stora steg för mänskligheten.

Jag har själv haft ynnesten att lära känna en av skådespelarna som följs i Elvis i glada Hudik. Maja Karlsson är min släkting, och många är juldagarna då vi sörplat samma saftsås hos mormor Anna i Kilafors.

Nu var det ett tag sen jag träffade Maja senast. Men det är helt enkelt jävligt häftigt att se hennes och de andra skådespelarnas prestationer och framsteg.

Så hatten av för Glada Hudik-teatern och tv-serien Elvis i glada Hudik. 8–10 mars nästa år kommer de på nytt till Gävle med föreställningen Elvis.

Ta chansen att gå dit.

Det ska jag göra.

Mer läsning

Annons