Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedlund vilse i det svenska

Annons

I ett försök till folkloristisk analys griper sig sverigedemokraternas ordförande Roger Hedlund an en mäktig uppgift, att förklara och reda ut den svenska kulturen.

En förutsättning ställs upp redan i andra stycket: Alla samhällen bygger på en gemensam kultur.

Inga bevis presenteras för den tesen, men Hedlund går frejdigt vidare; ”alla behöver veta om sin bakgrund och känna sig tillhörig”.

En diskret reservation ställs ändå ut. Vad som är ”svensk kultur är alltid svårt att konkret peka ut, men jag tror alla känner av den”. Han kanske tänker på surströmming.

Hedlund känner särskilt starkt för ”högtider”, ”grupparbeten”, ”skolavslutningar i kyrkan”, ”djurhållning” ,”trygghet” och ”nationsflagga”. Men han avvisar skolavslutningar utanför kyrkan, splittrade lovdagar och noterar, när hans genomskådande blickar når utanför rikets gränser, att det är skillnad mellan svenskt och utländskt.

För detta tar han en halvsida i anspråk i gårdagens tidning, utan att nå ända fram. Inget blir klarare efter ordförandens något brådmogna försök att greppa över ett område han förefaller ha något diffusa kunskaper om. Men det räcker för sverigedemokraterna att lyfta fram det blågula, svensk sommar och den genuint svenska kultur som går mot sin upplösning till följd av invandringen.

Hedlund ryser inför blandningen av kulturer, de främmande bör hållas borta från den svenska. Utländska kulturer är bäst utomlands. Vi måste, lyder den knaggliga undertexten, bevara den svenska folkstammen frisk, blåögd och blond, och Sverige svenskt.

Ett slags blodmystik, hämtad från delar av den historia Hedlund och hans eländiga parti uppmanar alla invandrade att läsa och lära av. I den rekommendationen ryms alltid ett krav på invandrade att lära sig svenska, både i tal och skrift.

Hedlund kunde skriva in sig i någon av dessa framtida och disciplinerande kurser för att nå en bit mot den språkliga nivå och den öppna demokratisyn som, på nästa sida, Ahmed Bouirda lyfter sig och läsarna mot. En text om humanism.

Bouirda erbjuder lindring mot den tröga tankesörja Hedlund vadar omkring i, utan att någon gång nå fast mark. Rappakalja, floskler och struntprat förenas i en dröm om det blågult, genuint svenska, oberört av främmande, skrämmande och från det ursprungligt folkhemska avvikande kulturer.

Torsten Ahlén, på partiets hemsida diskret leende och förnumstigt nöjd med den senaste tidens uppmärksamhet, erbjöd sig att hjälpa till så gott han kunde med partipolitikens grundarbete.

Han kunde inleda sin hjälpverksamhet med att lära ut konsten att skriva och läsa.

Mer läsning

Annons