Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedra Åkesson?

/

Annons

Jag anländer i god tid, för säkerhets skull. Mycket folk i kväll.

Ledaren, nyss etiketterad som politikens Åsa Nisse, står inträngd i ett hörn, viskande i mobilen. Är det högkvarteret som kräver en kommentar till något förfluget utspel eller några ord som kan tydas lite hur som helst? Förbereder Expressens tjänstvilliga reportrar ännu ett uppslag om fusk eller bluff?

Juholt, inte Håkan, (nyss var det Mona, inte Sahlin) talar sedan i 45 minuter, svarar på frågor och bedyrar sin stora, oreserverade respekt för personen Jimmie Åkesson. Där ryms kvällens enda reservation; en S-ledare bör hålla både den private och politiske lättfascistledaren på avstånd. Ingen mätbar skillnad mellan Åkesson och Åkesson, samma budskap från båda.

Det här var ännu en kväll i den Never ending bot och bättring-tour Håkan Juholt lagt upp. Liberala Gefle Dagblad, van att hylla Jan Björklunds stringenta analyser och sammanvävda meningsbyggnader, skriver ut sitt omdöme: floskler.

Jag hör annars en klassisk S-ledare, med nästan samma bredd och intensitet som Olof Palme, fast skorrande. Juholt lyfter fram frågor som glömts bort, eller skyfflats undan, av högeralliansen; fattigdom, arbetslöshet, solidaritet, segregation. Varma ord om skolan och Högskolan. Ljus framtid för all utbildning, eller om ni vill, utbildning för alla.

Sedan återtag av det marknaden sugit åt sig, särskilt leveranserna av elektricitet. Apoteken, ägda av riskkapitalister med konton på avlägsna öar, förvandlas till leverantörer av mediciner, i landets alla hörn. De privata skolorna, som belönas med den nya klasspolitikens guldstjärna, stramas upp, som det heter. Juholt prickar av utförsäljningarnas misslyckanden. Vi återställer, med förnuft.

Det kräver valseger om några år. Juholt är övertygad, andra inte så säkra på den saken. Men när ledaren tillåts prata politik, inte bara inför de närmaste, tänds hopp om en debatt om viktiga saker, som vilket samhälle vi önskar. Ett två–tredjedels eller ett som sträcker sig ner till de allra svagaste? Ett ganska enkelt val.

Lika enkelt borde det vara att låta kvinnor ta över Parkbadet i Sandviken någon timme i veckan. Det är ingen stor sak, men Åkessons garden slänger sig över tangentborden; islamisterna måste anpassa sig. Samma eländiga argument som alltid, SD bygger hela sin politik på åtskillnad; pursvenskarna där, de främmande där, särskilt de färgade. Det blir aldrig mer komplicerat än så. Några lokala ledare ställer upp för jämställdhet, män och kvinnor tillsammans i bassängen, det är svenskt. Lika blågult som vårdnadsbidrag, som placerar Kristdemokraternas och SD:s ideala kvinnor vid spisen. De som inte vill bada får väl duscha hemma.

Bakom den sortens inskränkthet och enfald står Åkesson, respekterad av Juholt. Det är lika obegripligt som ogenomtänkt.

Jag, kommenderad till vila och avkoppling, lyssnar sedan på Jenny Sanner Roosqvists lysande reportage om sharia i Köpenhamn. Islamisterna låter som Åkessons trupper, lika obehagliga som övertygade om att de, bara de, har rätt.

Jag sträcker mig efter något lugnande, doktorn har förbjudit upprördhet, inte bra för mitt hjärta.

Kennet Lutti
Tel. 026-15 93 00
redaktionen@arbetarbladet.se

Mer läsning

Annons