Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helena Nyman: Egentligen är det inte så svårt med transpersoner. Du möter en människa, inte ett kön

Artikel 5 av 14
Gävle Pride 2017
Visa alla artiklar

Annons

Jag mötte en fårskötare i Högbo för många år sedan i samband med ett reportage för Arbetarbladet. Lång och manligt byggd, klädd i jeans och röd-rutig skjorta, grova kängor på de stadiga fötterna. Seniga händer med vackert målade röda naglar. Bakom glasögonen skymtade ögon med blå ögonskugga och långa fransar färgade med mascara. Kanske läppstift också.

Minns hur förvirrad jag blev. Kände så starkt att jag behövde könsbestämma människan framför mig. Man eller kvinna? Jag kunde inte riktigt släppa det under intervjun. Jag frågade inte för det hade förstås ingenting alls att göra med att valla får.

Flera år senare stötte vi ihop och nu hette hon Shania, en av Sveriges alla transpersoner som föds med ett kön de inte mentalt känner sig hemma i. Då blev det med ens så mycket lättare att förstå.

Shania har sedan dess varit med i media och berättat om hur hon gick från man till kvinna. I en artikel i Arbetarbladet i måndags sade hon:

”Men vägen dit vill jag aldrig, aldrig göra om”.

Hon gjorde sin könsbekräftande behandling 2011. Men att tro att allt blivit så mycket bättre på sex år är att göra det lätt för sig. För visst är det fortfarande samhällets normer som gäller. En ska vara livet ut det kön en fötts till. Varför krångla till det? Räcker det inte bara att klä sig i högklackat och känning? Åsikterna från cispersoner är många. Fördomarna antagligen ännu fler.

De homosexuella har kommit längre i att bli accepterade. Man älskar man, kvinna älskar kvinna. Återigen citerar jag Shania som säger att politikerna kan gå hand i hand med en homosexuell i Pride-tåget medan en transsexuell inte är i närheten av dörrjäveln in till ”finrummet”.

Transpersoner är inte heller någon enhetlig grupp, där finns olika identiteter och uttryck och kan därför vara ganska komplicerat att förstå för den som inte är insatt. Det är viktigt att betona att det inte handlar om sexuell läggning – som många tror.

Nu under Gävle Pride fokuserar Arbetarbladet på transpersoner eftersom vi vet att okunskapen är stor och det finns en möjlighet till ökad förståelse. Vi har träffat flera personer som genomgått könsbekräftande behandling eller väntar på en. Hur känslan av att födas i fel kropp varit så otroligt stark och hur svår vägen till förändring varit och fortfarande är.

Utredningarna är flera år långa, krävande och ibland till och med kränkande. Du måste vara otroligt stark för att ta dig hela vägen. Kämpa mot sjukvården men också möta fördomar och oförståelse.

I kväll, torsdag, på Kulturhuset kan du höra tre starka transpersoner själva berätta om sin resa; Erika Wennerström, Marcus Svensk och Shania Longyard.

Själv har jag blivit betydligt klokare med åren. Både för att jag lärt mig mer men också för att jag träffat härliga transpersoner. Mötena med de här människorna har avdramatiserat det hela. Det är egentligen inte så svårt. Du möter en människa, inte ett kön.