Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre medborgare än kund

Annons

Vem kan skriva med egna ord? Den frågan ställde sig litteraturvetaren Victor Malm i DN i förra veckan som ett inlägg i debatten om svenska elevers bristande läs- och skrivkunskaper. Malm skyller problemen på ett skolsystem som gör kunskap till en vara och studenter till kunder, ett synsätt som för övrigt genomsyrar hela samhället.

 

Från vagga till grav är vi kunder hos företag som levererar allt från transporter till välfärdstjänster och är vi inte nöjda får vi vända oss till en annan leverantör. Det finns trots allt väsentliga skillnader mellan att vara kund och att vara medborgare. Medborgarskapet bör ses som en delaktighet i samhället, det hörs ju också i själva ordet med-borgarskap, som sträcker sig längre än att som kunden välja med fötterna.

 

Men i stället för det delaktiga medborgarskapet är mönstret i dag snarare att de politiska ledarna ”lyssnar på folket”, alltså studerar opinionsmätningar, och formulerar förslag på hur vi ska få det lite bättre. Statsminister Fredrik Reinfeldt är exempelvis mycket mån om att betona hur mycket mer pengar i plånboken en vanlig löntagare fått med hans politik. Det stärker oss möjligen som kunder, men knappast som medborgare.

 

I skolan visar sig kundfokuset när kunskaperna i sig blir oviktiga och bara resultatet räknas. Att få ut en examen som leder till ett jobb blir det viktigaste. Att vara en god konsument är inte direkt något som förutsätter vidare goda kunskaper i något så sekundärt som läsande och skrivande, som Victor Malm påpekar.

 

Medborgarskapet är en relation till den styrande makten, en relation som innebär ömsesidiga förpliktelser. Så borde man också se på studentens roll. Att kunna läsa är ju också att se varför det står som det står och att kunna skriva är inte bara att meddela information. Det handlar också om att lära sig att formulera saker med egna ord – tvinga tanken att röra sig fritt – och därmed ta makten över sitt eget liv.

 

Därför skulle idén om det delaktiga medborgarskapet behöva bli mycket mer central, både i skolan och i politiken.

Ida Nilsing

Annons