Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hem till byn – från Kongo

/
  • BRITTAS SAFT. Maria Palmaeus plockar svarta vinbär för att göra Brittas svartvinbärssaft . Britta var granne i Ockelbo och gjorde uppenbarligen så god saft att den importerats till Gävle Strand.
  • NY GÄVLE STRANDBO. Simon Nilsson från Oskarshamn blev i veckan Gävle Strand-bo, och om 14 dagar är han sambo med flickvännen och Gävlebon Linda Engblom. Simon har precis fått sin examen som byggnadskonstruktör och jobb i Falun. ”Jag hittade lägenheten på Gavlegårdarnas hemsida och vi bestämde oss direkt eftersom Gävle Strand ligger på lagom pendlingsavstånd till Falun, och vid vatten. Vilket känns bra eftersom jag har bott vid vatten hela mitt liv”.
  • TRADITIONSENLIGT. Ingen av Gävle Strands broar går att ta sig under med båt om man har en större sådan.
  • SKATEMÖTE. Till dess skateparken på Göranssons Arena i Sandviken står klar åker killarna från Sandviken in till Gävle och Gävle Strands skatepark. Daniel Lönn, Andy Danielsson, Lars Norin, Martin Hahne, Daniel Svensson, Kieth Höglund, Oskar Hillman och Joel Hammar åker, flyger och kraschlandar med sina BMX-cyklar så att styren och kepsar ryker.

Ett blåshål. En närgången lukt av kaffe. En gifttunna. Ett skränande tillhåll för måsar.

Ungefär så lät det inför exploateringen av Alderholmen på 1990-talet.

Annons

I dag, 2010, leker vindar ta fatt mellan huskropparna. Doftar det kaffe från terrasser och bryggor. Är giftet förseglat. Skrattar måsarna åt olyckskorparna.

Det är lätt att föreställa sig att man befinner sig i en by när man strosar omkring på Gävle Strand.

Den marknära småskaligheten är det lilla samhällets – där alla hälsar på varandra! – medan områdets strävan mot himlen ger fantasier om världen bortom hamninloppet. Områdets vidlyftigaste utsikt kommer de boende i det gamla lagertornet att få.

En utsikt som oftast drar blicken nedåt är kanalen, som gör att de boende innanför de strandnära bostadshusen också har närhet till vatten, doft av hav och egna båtplatser. Just en sådan utsikt har Maria Palmaeus, sambo Kjell och parets tre hemmavarande barn.

– Precis vad jag ville ha, säger Maria, som trots sina år på Gävle Strand inte kunnat njuta som tänkt av uteplatsen på radhusets baksida. Utsikten som den ger över husets lilla gräsbevuxna tomt, kanalen. Eller närheten till jobbet hos Gävlepolisen. Ty familjen hann inte mer än flytta in förrän Maria, som är polis, for iväg till Kongo för en tjänst som stabschef för FN-polisen där.

Att tjänstgöra inom FN-missionen var, liksom att få bo på Gävle Strand, länge en av Marias drömmar.

– Tidigare var barnen för små för att jag skulle tjänstgöra utomlands. Men när jag fick en ny möjlighet våren 2009 sa de ”Det är klart att du ska åka, mamma”. Jag har generösa barn.

Uppdraget är på ett och ett halvt år och pågår till oktober, då Maria återgår till sin tjänst som chef för controllerenheten hos Gävlepolisen. Och till den plats på jorden hon kallar sitt hem.

– Jag har verkligen hittat hem här.

Maria upptäckte Alderholmens förlängning mot inre hamnen och havet redan för 25 år sedan.

Då bodde hon i Ockelbo, var nyinflyttad från Stockholm, pendlade till polisen i Gävle och var på upptäcktsfärd i sin nya jobbstad.

– Jag var ute på Hucken och tittade en kväll, och tänkte ”Här borde dom bygga hus. Så att jag får bo här.”

– Jag ville bo närmare stan, jobbet, havet, vännerna och få en enklare vardag.

– Restiden mellan Ockelbo och Gävle – sammanlagt en arbetsdag i veckan – kunde jag använda till något bättre än att sitta i bilen, tyckte jag.

I dag bor familjen i ett radhus om 135 kvadrat som hon kunnat påverka dispositionen av.

– Vi har samlat vakenutrymmena i nedre planet och sovrummen en trappa upp.

”Har du fönstret öppet så att du kan höra klucket från ån om nätterna?” frågar jag avundsjukt.

– O-c-h se glittret från ån i taket ovanför sängen, det är näsan det häftigaste med att bo här.

Förutom bär och gräs utefter kanalen har familjen sin båtplats där, med deras Four Winns redo när helst de vill.

Att få ett modernt boende – med begränsade ”källar- och vinds”möjligheter var en annan fördel för Maria.

– Vi bodde så stort förut, och hade en källare på 85 kvadrat, vilket inte är så bra när man gillar att spara!

Under de 20 minuter vi tillbringar tillsammans far en handfull båtar förbi. Folk hälsar, himlen är blå och solen står högt på himlen.

Hade vi inte hoat från kanalens motsatta sida och bett att få hälsa på, hade Maria plockat svarta vinbär för att göra Brittas svartvinbärssaft.

”Brittas?”

– Ja, Britta var en av mina grannar i Ockelbo.

Med doft av vinbärsblad i våra näsor lämnar vi Maria och hennes dröm om att en dag få bo där hon kunde få jord under naglarna.

Mer läsning

Annons