Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Himmelsk indisk anrättning

Saajan är en av 13 miljoner invånare i den myllrande indiska stor­staden Bombay. En i en obegriplig mängd. En bitter, ensam, korrekt kontors­anställd som förmodligen tillbringat flera år av sitt liv stående i trängseln på bussar och tåg på väg till och från jobbet.

Förr hände det att man fick sitta, säger han. När Saajans fru dog fick hon en horisontell gravplats. Själv kommer han att få en vertikal. Numera är det trångt också efteråt.

Vad betyder en människa i detta kaos? Borde inte var och en av dem ha rätt till en liten gnutta lycka under sin korta tid på jorden? Häromdagen kastade sig en olycklig kvinna med sitt barn ut från det där tornet, säger en taxiförare och pekar.

Kvinnan hade kunna varit Ila. En annan mikroskopisk prick i människohavet. Hemmafrun som misslyckas med att få sin man att se på henne i stället för på mobiltelefonen. Trots att hon anstränger sig för att tillaga fantastiskt delikata lunchlådor som via ett effektivt system av bud dagligen levereras till arbetsplatsen. Liksom till miljoner andras.

En dag blir två lunchlådor förväxlade. Ilas kärleksfullt tillagade delikatesser hamnar på Saajans skrivbord. Det är början på en, ja, på vad? En oväntad vänskap? Love actually? Ett möte mellan just de två själar bland 13 miljoner som råkar vara besläktade?

Indiska filmen ”The lunchbox” presenteras som en romantisk komedi men ta det med en nypa salt från Ilas kryddhylla. Humoristisk visst, men jämförelsevis dämpad och dröjande. Å andra sidan blir man upprymd och barnsligt lyckligt över en innerlig berättelse om en plats och dess människor. Hur livet kan vara just där – och egentligen överallt.

Särskilt när allt snart är förbi. Plötsligt händer det att Saajan åter får sitta på bussen. Han är gamlingen som andra reser sig för. Han har en månad kvar till pension, hans påflugna unga efterträdare flåsar honom i nacken och hemmet känns tommare än någonsin.

Men som om Ila hade bättre framtidsutsikter. Beroende av en man, kedjad till marktjänst.

Den äldre grannfrun har bytt blöjor på sin komatosa make i femton år och kan aldrig lämna huset, och Ilas egen mamma drabbas av ungefär samma öde.

Filmen berör många existentiella och sociala frågor utan att egentligen uppehålla sig vid någon.

Människor beskrivs i ömsinta glimtar som möjligen är för behagliga men som ändå känns uppriktigt äkta.

”The lunchbox” fick Sverigepremiär i Gävle för en månad sedan, när den visades under 20-årsjubileumskvällen för Filmstadens alternativa salong Bio 7:an. Bättre firande kunde man inte önskat sig.