Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hiphop med hög klass

Annons

Efter att ha tagit ett kliv åt pop-hållet på senaste albumet "Sagolandet" så plockar Jason Diakité på "För livet till döden" upp det politiska spår som präglade hans första releaser. De kreativa utflykter som han tagit sig för har dock inte alltid mottagits så väl av fans som förälskade sig i malmöiten efter spår som "Ett brev" och "MVH". En karriär inte helt olik Outkasts Andre 3000 som också fick utstå kritik från hiphop-puritaner efter album som kantades av sång snarare än gatuslick slang. Men det är ju lite som det där med att cykla, att rappa riktigt bra. Har man en gång lärt sig så sitter det i ryggraden. Även om Timbuktu på fantastiska "Misstänkt" hävdar att han inte längre är arg finns det något som brinner i raderna. Det kanske börjar låta tjatigt, men "Från livet till döden" är ännu ett bevis från valåret 2014 att det är hiphopen som höjer rösten mot de krafter som tillåts verka i vår riksdag. Men något som särskiljer Timbuktu från Kartellens råa underklassmusik är till vilka han når ut. Precis som Kent, ytterligare ett av våra mest folkkära band som släppt politiskt på senare tid, så når Timbuktus melodiösa och slickt producerade hiphop ut till villorna och radhusen på ett sätt Sebbe Stakset bara kan drömma om. Även om jag tillhör tidigare nämnda puritaner så är kritiken mot albumet att det saknas en riktig hit. Många spår håller en hög klass men den riktiga peaken som definierar albumet saknas. Men om 3000 kan släppa album där ingen låt tar sig in på top 40 trots att plattan säljer dubbel platina så ser jag ingen anledning till varför Timbuktu inte skulle kunna göra detsamma.