Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hisnande historia i kärlekstemplen

/
  • FÅ HITTAR HIT. Till Selge, med sin antika teater, hittar i dag få besökare – synd för här är så vackert.
  • SYMBOL. I Aphrodisias frodades kärlekskulten långt efter kristendomens införande.
  • Jobbig väg. Till Termessos är det småjobbigt att ta sig, eftersom man måste vandra en bra bit i branta berg.
  • På höjden. Palatsliknande gravar i Myra, där 
St Nicholas, förebilden för vår tomte var biskop 
på 300-talet.

Turkiet lockar med sköna bad, allt fler topphotell och en lång sommarsäsong. Men också med Medelhavets rikaste utbud av antika lämningar. Det är här som många av de allra mest imponerande lämningarna från de gamla grekerna och Romarriket finns.

Annons

Bara en timmes bilfärd upp i de höga bergen från storstaden Antalya råder friden bland de väldoftande tallarna. Tusen meter ovan kusten ligger de välbevarade ruinerna efter den över 2 000 år gamla pisidiska staden Termessos, ett örnnäste vars invånare bland annat slog tillbaka attacker från Alexander den Store. Bilvägen är hisnande smal och när den tar slut får man gå en bra bit till, men det är värt besväret. Teatern, där åskådarna ibland måste ha föredragit den vida utsikten före pjäserna, är fin, med över
4 000 sittplatser i sten, men hela området är fullt av spännande ruiner. Man kan inte annat än häpna över att de som bodde här kunde försörja sig och ha tillräckligt med vatten, även om stora underjordiska cisterner finns kvar.



Ungefär halvvägs mellan Antalya och Side ligger Aspendos, den mest välbesökta antika lämningen längs hela sydkusten. Den romerska teatern är i det närmaste intakt från när det begav sig 200 år efter Kristi födelse. En imponerande syn, som blir ännu bättre om man lyckas få biljetter till den långdragna opera- och balettfestivalen, som alla utflyktsarrangörer vid kusten har resor till.



Side är i princip byggt på antika ruiner, även om en del räddats – men atmosfären är inte vart den borde med sådan kommers och turisminvasion in på knuten. Men visst, det är läckert att gå ner till stranden mellan utsirade tempel och vackra antika pelare.
Köprülü Kanyon, i närheten, lockar många turister som vill prova forsränning.
Men få fortsätter vägen upp i bergen till den lilla byn Selge, omgiven av cederträd. Här uppe, där vintern är hård, bor i dag inte så många. Men för tvåtusen år sen bodde här 20 000 – Selge var en mycket viktig stad och den stora teatern står kvar, om än skadad av jordbävningar. Här känner man historiens vingslag – och får frisk luft på köpet.
Det finns hundratals antika byar, fort och städer i bergen och längs kusten – den tålmodige fortsätter österut och når efter fyra extremt kurviga timmar Anamur, en liten sömnig turistort som nästan bara turkar hittar till. Här finns det antika Anemurium, en övergiven stad på en kulle vid havet.
Många av husen, en rad mausoleum och flera de stora byggnaderna som teatern, odeon och badhuset, har kvar sina ytterväggar. Man hittar vackra mosaikgolv i det fria och fresker på flera väggar, bara taken saknas. Hit kommer inte många besökare vilket förstärker känslan av tidsresa – det är bara romarna som levde här för 2 000 år sen som saknas.



Far man i stället västerut från Antalya är man snart i det antika Lykien. På var och varannan bergskam syns fler ton tunga stenkistor – de begravde sina döda stråligt – och i det antika Myra finns märkliga utsirade klippgravar – kom i gryningen eller skymningen så möter lugnet.
En av (många) höjdpunkter längs denna kuststräcka är Patara, staden där St Nicholas, förebilden för vår tomte, föddes på 300-talet.
Mycket är fortfarande dolt under sanddynerna – precis intill ligger en vacker, milslång strand med få besökare – men varje sommar brukar arkeologer gräva i någon sektor.
En klassisk utflykt från både syd- och västkusten är Pamukkale, bomullsberget, där kalkhaltigt vatten bildat pooler på en kritvit bergssida. Uppe på berget ligger det antika Hierapolis, med en mycket stor romersk teater, som färgas honungsgul i solnedgången och intill finns ett mycket speciellt bad, där man simmar bland antika kolonner i vatten som bubblar upp från underjorden.



Men den allra mest imponerande antika staden – välbevarade (och med rätta berömda) Ephesus strax söder om Izmir får ursäkta – är också en av de minst besökta, eftersom den ligger bortom allfarvägarna.
Den heter Aphrodisias, efter kärleksgudinnan. Kärlekskulten levde så stark att den fortfarande praktiserades 200 år efter att kristendomen införts i trakten av kejsaren Theodosius. Då hade Afroditetemplet blivit basilika och i dag syns tydligt blandningen av kristendom och romersk gudavärld.
Här stod kärleken och inte krig och brutal makt i centrum.



Av alla skulpturer i samlingarna i det makalösa museet är det bara en enda som visar en man i militär uniform, resten föreställer kärlekspräster och Afrodite, så klart.

Mer läsning

Annons