Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historia, monopol och snuva

Annons

till och rycker upp mig ur en lätt slummer. Det är i en buss, på väg till Boleslav, den tjeckiska stad där Skodabilarna skruvas ihop. En röst från det fjärran hemlandet: ”Lutti, det här är jävlar i mig värre än Korsnäs! Jag har aldrig varit med om nått liknande!”

Och så detaljer; nonchalans, upphöjd arrogans, despotism, lagtrots och, olikt det fina gamla verkstadsföretaget, förakt för de anställda. Utsortering enda vägen, säger Per-Olof Stålesjö.

Han presenteras som personalchef och har studerat Las, men lagen sätter han sig över. Eller läser han lagen som han vill. Han åberopar väl tolkningsföreträde, det har chefer alltid gjort.

Men att Sandvik, med årliga miljardvinster och en personalpolitik som kunde beskrivas som anständig och ansvarstagande, säljer bort hela förtroendekapitalet för några miljoner är ändå lite överraskande. Förnuftigt folk där, hade jag för mig.

Direktörerna kunde ju välja en väg som leder vidare mot samförstånd och kompromisser också i hårda tider, men nu är det nyliberala stämningar. Och nya chefer. Direktörer sorterar; du och du duger inte! Hem med dig.

Jag tänker tillbaka på Korsnäs; totalt förakt för anställda med årtionden på företaget. Utsortering, som alltid, och utpekande. Några med decennier på Korsnäs utsattes för veritabla karaktärsmord.

På väg till AD köptes de utpekade ut. Korsnäs undvek det värsta, och har nog lärt en del.

Det historiskt förankrade samförståndet tog sådär hundra år att bygga upp, och försvann på en enda dag.

ekar högerpopulistiska centerpartiser med i direktörernas körer: bort med Las, otrygghet är bra, plocka bort turordningen. All makt åt direktörerna. Sortera är rätt! Valfrihet vår frihet.

Den samlade högern, från storföretagen till Maud Olofssons lilla inskränkta nästan exotiska skara, skymtar ett nytt härligt landskap. Maximal frihet för vissa.

Vi ses i AD.

hälsar nya ägare välkomna; Åh, så spännande att bli uppköpt! Stora koncerner är bra, det statliga apoteksmonopolet kvävde lustar och arbetsglädje. Staten snålade med lönerna.

Nu, eller snart, nya tider och nya lönekriterier. Jag, och vi alla dugliga, förväntar oss lite extra.

De förväntansfulla borde lära av historien och studera privatiseringar. Kanske lite fördjupning om hur mervärde uppstår. Vem betalar med sitt arbete och vem skördar vinsterna?

När apoteken avknoppats återstår bara en affärsidé: Maximerad vinst.

Den uppstår ur minsta möjliga personal till mesta möjliga produktion. Som på Sandvik; de som inte uppfyller kvoten åker ut. De glittrande glada bör blicka framåt: Alla kring 50 ser snarast över sin personliga situation. Har de avlagt sin fackliga avgift?

skrattande på en somrig grusväg; ge oss detta Sverige åter! Det var bättre förr! Solen värmde mer! Stugorna var rödare! Svenskarna vitare!

Det är Sverigedemokraterna som sprider sitt budskap. Ett slags dumskallarnas sammansvärjning, de avsigkomna förenas i en dröm om att de, ”bara vi”, kan ställa allt tillrätta.

Men först skickar vi hem alla osvenska och sedan fäller vi gränsbommen. Sverige åt svenskarna.

Familjen Sandstedt ler mot kameran; Margareta önskar svenskt utträde ur EU. Dottern Louise tiger om den väska hon slängde över bord. Och Torsten Ahlén delar ut flygblad. Ett prydligt parti.

rader om den uråldriga läktaren försätter mig i melankoli; vad är det jag inte förstår? Uppskattar jag inte den diskreta godisreklamen på läktarens tak tillräckligt?

Varför ser jag inte de kulturella värden som döljs i de pelare som skymmer sikten?

Varför, upprepar jag för mig själv, kan jag inte nog värdesätta glädjen i att stappla från läktarens översta bänkrader ner till den smala gång som leder till den trånga trappan som öppnar vägen till korv, kaffe och hamburgare? Är jag, Widegren, Öström och Stisse Åberg manipulerade av kulturfientliga kapitalister? Historielösa? Mycket att brottas med där.

Så en bild från nya Gamla Ullevi. En liknande arena, reducerad till hälften, kunde lyfta oss alla från sådär tionde plats till kamp om Eufamatcher.

Därför återsänder jag ett viktigt budskap: Jämna den gamla ruttna, medeltida, urväxta, obekväma läktaren med marken! Men mura gärna in några stenar i den nya arenan.

Snörvlig och allergisk i Prag, där gräset var grönt och allt slagit ut. Rinnande ögon som kippar efter fri sikt. Snor som rinner fritt, som en oändlig resurs. Sveda, irritation, ett ständigt snytande och torkande. Tyck synd om oss allergiker.

Mer läsning

Annons