Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högskolan i Gävle vs. Uppsala universitet

Annons

Högskolan i Gävle (HiG) är 500 år yngre än Uppsala universitet (UU). Åldersskillnaden innebär ingen självklar kvalitetsfördel, men det är nog få som aldrig har hört talas om UU. Betydligt fler har aldrig hört talas om HiG. Detta förhållande gäller även internationellt. Här är den enda fördelen med att låta UU absorbera HiG som ett campus på landsorten.

1977 skulle de s.k. fackhögskolorna upphöjas till högskolor. I Gävle har någon form av lärarutbildning funnits under hela 1900-talet, men nu glömde statsmakterna bort Gävleborg och någon allmän högskola i länet föreslogs inte. Gävleborgspolitikerna uppvaktade Stockholm och sedan inrättades Högskolan i Gävle/Sandviken som 1997 bytte namn till Högskolan i Gävle.

HiG har ökat lavinartat under mina 26 år vid lärosätet. Det mesta har i runda tal tiofaldigats sedan dess. Antalet anställda har ökat från c:a 60 till 700 och studentantalet har ökat från c:a 1000 till 13000 (KTH har 15000 studenter). Visserligen bedriver inte alla våra studenter heltidsstudier, antalet heltidsekvivalenter är 6500. Den typiska HiG-studenten är således halvtidsstuderande, vilket sannolikt beror på att vi är bäst i landet på att distribuera utbildning via distansstudier.

När det gäller forskningen vid HiG är det dock inte ett tiofaldigande! 1989 noterade tillträdande rektor att forskningsvolymen endast uppgick till 0,5 MSEK. Idag är det c:a 100 MSEK (c:a 20% av HiGs totala omslutning), d.v.s. ett tvåhundrafaldigande på drygt 20 år. Som ett resultat av vår forskning har vi sedan ett år tillbaka universitetsrättigheter i forskarutbildningen av licentiater och doktorer inom profilområdet Byggd miljö.

Ett anrikt lärosäte som UU eller KTH kan göra fel i 50 år utan att någon vågar ifrågasätta det, men en liten högskola som HiG kan inte göra fel i 10 minuter innan det blir ett oherrans väsen! De mindre högskolorna är påpassade av myndigheter, studenter, allmänhet och press, på ett sätt som både är störande och välgörande på samma gång, d.v.s. en kvalitetsgarant. Att samverka med andra lärosäten har alltid varit en nödvändighet för oss. Inom Elektronik, som jag bäst känner till, finns ett tydligt samarbete med andra lärosäten. Under ett drygt decennium har 8 licentiat- och 5 doktorsexamina utfärdats av UU och KTH för HiG-medarbetare i elektronikrelaterade ämnen. Inom de närmaste åren kommer ytterligare 3 licentiat- och 6 doktorsexamina att utfärdas av KTH för elektronikdoktorander anställda och handledda vid HiG. Till detta bör läggas att Elektronik har 3 professorer, varav jag är en, en docent (kopplad till Mittuniversitetet), två disputerade universitetslektorer (vilka båda ansöker om att bli docenter vid KTH), samt tre universitetsadjunkter. Inom gruppen finns också två fysiker med nära koppling till elektronikområdet, en docent och en disputerad universitetslektor. Allt detta sammantaget kan gott mäta sig med vilken etablerad forskningsmiljö som helst, oavsett om man söker vid UU, KTH, eller Mittuniversitetet, för att nämna några.

Gävleborg är det lägst utbildade länet i landet! Utan en kvalitetsmässigt högtstående högskola med regional förankring kommer länet att sjunka. HiG för ständigt diskussioner om hur vi kan öka rekryteringen till våra utbildningar av traktens ungdomar. Då behövs naturligtvis ett helhjärtat stöd från politiker, tjänstemän, skolfolk (rektorer, lärare, studie- och yrkesvägledare) och allmänheten i länet.

Tänk om HiG kunde få en sådan uppslutning som vi fick 1977! Om UU tar över HiG dröjer det nog inte länge innan man avvecklar oss. Under tiden kommer UU inte att tillskjuta några resurser, utan snarare plocka russinen ur kakan på kompetenta nyckelpersoner som placeras i Uppsala. Är detta ett scenario vi vill utsätta oss för?

Edvard Nordlander
Professor i elektronik

Mer läsning

Annons