Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Högsta betyg!

Årets utställning med Sandvikens Textil Mode Grafisk form och Design är en fullträff. Hur man än försöker mäta. Idéer, utförande, form och fantasi – bara att lyfta på kepsen inför denna elevutställning i Konsthallen i Sandviken, final på tre terminers utbildning.

Annons

Så upplyftande känns inte alltid en grupputställning med – som i det här fallet – 15 deltagare. Alltid finns det något som faller ur ramen eller inte hittar formen. Men här stämmer det, 15 gånger om.

Skulptural medvetenhet är temat för årets utställning. Textil och mode ligger med andra ord närmast till hands. Isabel Tinoco uppmanar besökarna att ta ner och känna på hennes kläder, till exempel ett par barnkimonor i origamiteknik. Lika vackert – och med verklig skulptural medvetenhet – blir det när Trang Nguyen gör en klänning utifrån en vasform, medan Caroline Eklund leker med monstervärlden med sin stora svarta för en långarmad, och lätt obehagliga klänning med underkjol, korsett och krage. Kläder kan vara frihet, möjlighet att undersöka sig själv och omvärlden.

Stora och långa klänningar ska det vara. En del plagg sågs på en modevisning i Gasklockorna, men här kan man på nära håll studera detaljer och lösningar. Där finns exempelvis Afshan Eskandaripours svarta blocklikt byggda klänning Atossa, som står stadigt, medan hennes vita med små svarta inslag, Anahita, svävar oskuldsfullt intill. Där finns också Lina Ericssons blus, som domineras av en veckad krage som om människan kunde komma ur en prunkande ros.

Utbildningens två manliga elever spinner lite på mansrollen. Fredrik Törnqvists gestalt sitter i sin fåtölj i ett hörn av ”Minnesrummet” med pärlplattor, virkning och en gammal lampa, medan Elias Högberg blandar en fjälltur, som kan tolkas som lite macho, med korsfästelsen.

Kanske är bristen på budskap något man ändå saknar mitt i uttrycksfullheten. Visserligen har eleverna gjort ett gemensamt försökt att hitta en symbol för ekologisk textil, utan att hitta den självklara. Men Angelica Falkelings objekt – som en vitlackerad tv eller tidningshög – och hennes kommentarer typ ”Jag har sytt en jacka med 14 fickor” kring folk som har fem tv-apparater eller tre bilar, biter.

Kristina Widstrands starka, gigantiska självporträtt – ett screentryck på duk – sönderfaller i block på ett sätt som avslöjar de minsta formernas värld. Formsäkert växer Anna Hedbergs enkla men särpräglade blommor, och Sara Lundberg, som synts som bildkonstnär tidigare, siktar säkert mot det tidlösa i sina skildringar av dagen och natten.

Karin Dahlgren varierar den klassiska modeteckningen, medan Mariah Erikols ger sina absolut personligt tecknade modeller namn som ”Kinesiska Muren” och ”Taj Mahal”. Annelie Morins åtta ”tygprover” med stark sensuell utstrålning närmar sig reliefen. Lek med tiden är Sophia Nordströms nutida rokokoklänning som har sällskap av stål i både krona och tiara. n