Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Högt tempo i ny Oliver Twist

I morgon kväll är det premiär för Vasaskolans teaterlinjes avslutningsföreställning ”Oliver Twist” på Spegeln. På Gång följde repetitionerna.

Regissören Rolf Berlin ropar ut i rummet: ”Vi kan ta ingången till Fagin nu också hörrni!”

Det hörs olika ljud från runt om i rummet. Folk ropar ordern vidare till varandra ute i kulisserna. En del byter om.

Flödar lätt

Det är mörkt i rummet, så när som på ett par spotlights som lyser upp den tomma scenen. På den bakre väggen hänger ett gäng trasmattor och framför den står en ställning.

”Ja... Är vi med?!” ropar Rolf igen.

Ljusen skiftar snabbt färg.

”Sätt igång!” svarar någon från kulisserna.

Den dramatiska musiken från tv-serien ”Six feet under” rullar igång, och i samma sekund rullar en sjuksäng in.

Händelseförloppet flödar fram lätt och lösligt på scenen framför oss.

Scenerna skarvar osynligt över varandra och många skådespelare återkommer i flera olika roller.

Och just tempot i pjäsen var anledningen till att teatertreorna på Vasa till slut valde ”Oliver Twist” framför de andra manus som de också gått igenom.

– Det här var en pjäs som skulle kunna gå att göra fartig och sceniskt snygg med tempo, musik och många scenbyten, säger Kajsa Ekroth i en repetitionspaus.

Ser inte kaxiga ut

Hon och klasskompisarna Emilia Stenberg och Rebecka Dahlberg berättar om de målsättningar som regissören (som också är deras lärare) bad klassen sätta upp i början av produktionen: ”Roligt”, ”Fartfyllt”, ”Spännande”. Och ”Den bästa föreställningen som teaterprogrammet någonsin gjort”.

De ser självmedvetna men inte direkt kaxiga ut när vi träffar dem på Spegeln. De kör en intensivvecka nu på upploppet till premiären.

Tidigare har de kunnat skjuta en del viktiga beslut på framtiden, ”vi ser hur det blir när vi kommer in i teaterlokalen”, men det är nu föreställningen får sin slutgiltiga form.

Mycket att tänka på

Det är stressigt, säger tjejerna. Och nervöst.

De har visserligen gjort föreställningar på skolan tidigare, men inte i en så här stor lokal som tar in 200 personer per speltillfälle.

Dessutom är hela klassen indelad i olika smågrupper som tar hand om saker som scenografi, rekvisita, kostym, musik, ljud och ljus.

Allting ska flyta

Kajsa, Emilia och Rebecka har hand om marknadsföringen. Det är de som ska fixa saker som affischering, och att se till att allting flyter på med biljetterna. Så förutom premiärnerverna för själva föreställningen känner de också en sorts administrativ stress.

– Det är ett stort ansvar, säger Rebecka Dahlberg.

– Det är ju vi som ska se till att det kommer folk.