Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Höstens bästa – om bästisar, bloggare, betygshets och hjärtbyte

Vilka bladvändare! Arbetarbladets Johanna Hejdenberg har läst tre av höstens bästa ungdomsromaner. I kväll kan en av dem, ”Lex bok” av Sara Kadefors, vinna Augustpriset.

Annons

Jag hetsläser. Vill veta hur det ska gå men samtidigt att det inte ska ta slut.

Lex, Miranda och Amanda är huvudpersoner i varsin bok och jag vill bara fortsätta att följa dem, vara ännu längre under huden på dem.

I skarpsynta ”Lex bok” av Sara Kadefors får vi träffa outsidern Lex som går sista året på gymnasiet. Hon är trött på betygshetsen och den rådande samhällsandan som säger att alla ska vara entreprenörer och värna om sitt eget varumärke.

Lex reagerar med passivitet. Men när mammas nya kille, misslyckade ungdomsboksförfattaren Bruno, flyttar in känner hon sig tvungen att agera. Bruno lämnar hår i duschen och fartränder i toan – och värst av allt, han försöker bli vän med Lex för att få stoff till sin nya bok.

För att få bort honom bestämmer sig Lex för att gå emot sina principer och starta en blogg (den som läser boken förstår varför). Hon uppfinner Maya, en mystisk ung kvinna som på bloggen Själens sår berättar om sin tragiska uppväxt.

Protesten mot framgång blir en framgångssaga. På kort tid blir Maya någon som alla följer och vill synas med. Lex får allt svårare att upprätthålla sitt dubbelliv.

Sara Kadefors fick 2001 Augustpriset för boken ”Sandor slash Ida”. Den fick förresten även BMF-plaketten och blev Sveriges genom tiderna mest sålda ungdomsroman.

Nu har även Lex bok blivit Augustnominerad. Den är värd det – tankeväckande och underhållande, med ett språk som forsar fram på sidorna och inte minst trovärdiga karaktärer.

Lex är ju egentligen ganska osympatisk men jag gillar att hon inte låter sig tryckas ner. Och hennes vänskap med Jonatan, som hon känt sedan barndomen, som hjälper henne att skapa Mayas look och som beskriver sig som intergender, är så himla fint skildrad. Det är en vänskap som är självklar men samtidigt ibland så väldigt svår.

I ”Flyt som en fjäril stick som ett bi” av Elin Nilsson står 14-åriga elitsimmerskan Miranda i centrum. Hon tränar nio gånger i veckan och målet är att få simma lagkappen på SM. Hon satsar – och offrar – allt för att nå det.

Utanför simningen har hon bästisen Johanna, hon som kommer på mattesånger för att hjälpa Miranda i skolan, som alltid finns till hands och gör så att hon klarar allt.

När det är för jobbigt hemma med ”amöban”, som Miranda kallar sin spelmissbrukande bror som sedan ett år förskansat sig i ett mörkt rum för dygnet runt att spela World of Warcraft, flyr Miranda till Johanna där hon får ligga sked och gråta.

För föräldrarna, allt mer förtvivlade i kampen för att få tillbaka sin son, känner sig Miranda mest som pausunderhållning.

Men när Johanna träffar en kille glider tjejerna ifrån varandra. Miranda lägger in en ännu högre växel i träningen.

Hon kommer fram till slutsatsen att det handlar om att stå ut med smärtan. Bäst på att tåla smärta vinner. Men det att det är så mycket svårare på land än i vatten när det är människor och inte värkande muskler man måste stå ut med.

Jag älskar spänningen i och utanför bassängen (vem hade trott att det gick att skriva så fängslande om simning?), gestaltningen av tjejerna och det rappa språket. Framförallt gillar Mirandas sylvassa repliker och de poetiska beskrivningarna av hur hon känner sig i vattnet. Jag vill ha en bok till om Miranda!

Den tredje boken jag fastnat för i höst är ”Mitt bultande hjärta” av norrmannen Alf Kjetil Walgermo. Den har redan gjort succé både i hemlandet och i flera andra länder.

Amanda är 13, snart 14, och en ganska vanlig tonåring. Hon är sportig, tycker om att cykla och är bästis med Jenny. I parallellklassen går Amandas förälskelse David och det verkar faktiskt som att han är intresserad av henne också.

Problemet är bara att precis när det börjar hända saker med David så trillar Amanda ihop och får åka ambulans till akuten. Det visar sig att hennes hjärta är för stort och hon måste få ett nytt för att överleva. Någon måste dö för att hon ska leva vidare.

Det och mycket annat funderar Amanda på.

Det som började som en ganska vanlig – och lite småtråkig – kärlekshistoria tar en ny vändning. När sjukdomen är ett faktum blir berättelsen flera snäpp bättre.

Alf Kjetil Walgermo beskriver Amandas känslor så övertygande och det är roligt och sorgligt om vartannat. Som när Amanda blir tröttare och tröttare och till slut får sitta i rullstol. Att sitta i rullstol i skolan är nästan värre än att dö, tänker hon.

Det här är en angelägen historia om vänskap och att hitta sig själv när man är som mest rädd att försvinna för alltid.