Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hotet mot svenskheten

Känner mig lite dum, eftersom jag inte har förstått vad den svenska julen går ut på förrän, nu, vid 42 års ålder.

Annons

Nu har jag äntligen fått reda på att den svenska julen är lika med en svart docka med krulligt hår som får ett ”ok” stämplat i rumpan.

För när det rapporterades att det multinationella företaget Disney beslutat att klippa bort ett par scener ur ”Tomtens julverkstad” gick de sociala medierna och kommentarsfälten bananas. Upprördheten var stor, gigantisk. ”Våga inte ta vår svenska jul ifrån oss”, rasades det. Lite konstigt eftersom det handlade om en amerikansk tecknad film. En film från 1930-talet med mycket tydliga stereotypa figurer. Som en ”blackface” i form av en svart, krullhårig flicka, en judekarikatyr i form av en krum gubbe med krokig näsa och en blond, uppenbart dum flicka. Sterotyper som speglar 1930-talets människosyn väldigt tydligt. Figurer som Disney nu valt att klippa bort inför årets visning av filmen.

När det gäller den svarta dockan har hon varit bortklippt tidigare i Sverige, i Norge har hon varit borta länge. Men den här hösten fick den svarta dockan nätet att koka. För det togs som ännu en tydlig sanning för den konspiration som de som själva kallar sig ”politiskt inkorrekta” ser. En konspiration som säger att det pågår ett medvetet krig mot ”svenskheten”.

Det är inte svårt att se var den konspirationsteorin får sin näring ifrån. I sitt jultal i SVT förklarade Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, för tittarna att det finns krafter i samhället som vill urholka våra svenska traditioner. Citat: ”Som tycker att sånt som adventsljusstakar och julstjärnor, ja överhuvudtaget julpynt i det offentliga rummet är nånting stötande. Som tycker att skolbarn ska förvägras att fira skolavslutning i kyrkan med traditionella inslag”, slut citat.

Jo. Det handlar alltså om krafter som vill förbjuda adventsljusstakar. Det är klart att Åkesson tar ifrån tårna och kräver krafttag mot dessa mörka krafter.

Skämt åsido. De här krafterna, som Åkesson hänvisar till, kallas av mobben för PK-maffian. (PK är en förkortning för politiskt korrekt, och används som ett skällsord för att beskriva alla som inte håller med om att Sverige är utsatt för massinvandring och smygislamisering, det kastas egentligen mot alla som tycker att det är självklart att Sverige ska vara ett humant land.

PK-media är också ett mycket välanvänt skällsord och ska läsas som motsats till PI-media, politiskt inkorrekt. Samma namn hade den rasistiska hatsajten och sverigedemokratiska supportersajten Avpixlats föregångare.)

De har haft fullt upp den här hösten, konspirationsanhängarna. Först var det serieboken Tintin i Kongo som sades ha plockats bort från bibliotekshyllor, sedan var det Skolverket som sade nej till att eleverna skulle tvingas delta i kyrkliga ceremonier inför jul, och så var det en pojke som inte fick vara pepparkaksgubbe i ett luciatåg. Och som grädde på moset: den svarta dockan som klipps bort från Tomtens julverkstad. Alla, enligt de ”politiskt inkorrekta”, mycket tydliga bevis på denna konspiration mot svenskheten. Hm.. Någon mer än undertecknad som ser ett problem i den här teorin? För, vad är svenskhet? Är det nidbilder av svarta? Är det att gå i kyrkan under lektionstid? Jag tror inte att så många håller med om det. Jag skulle tvärtom hävda att det är väldigt svårt att beskriva svenskhet. (Det närmaste vi kommer är kanske den lilla egenheten som en del av oss har att inte heja på våra grannar, eller att inte sätta sig bredvid någon vi inte känner på bussen.)

I dag ser vi en eskalerande mobb som fläker ur sig på Facebook, på tidningarnas kommentarsfält, och runt fikaborden.

Det har gått så snabbt, och det handlar om en mycket tydlig förändring av hur vi ser på oss själva och på våra medmänniskor. Vi har nog alla upplevt hur människor vi trodde vi kände nu tycker att det är självklart att skylla alla problem på en påstådd massinvandring. Hur de nu tycker sig se ”sanningen” om invandringen. Det har på mycket kort tid uppstått en polarisering, ett vi och ett dom. Där vi är svenskarna och dom är invandrarna. Där vi och dom är ihopklumpade till varsin homogen massa. Där vi är något bra, och dom är något dåligt, en samlad enhet som bär skulden för allt som är på tok i samhället. Det är en riktigt, riktigt oroande utveckling.

Just nu drömmer jag om en kärleksfull och tolerant jul, en jul som är betydligt mer än en svart docka med krulligt hår som får ett ”ok” stämplat i rumpan.