Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur är det möjligt?

Annons

Ibland funderar man över varför vissa frågor som i grunden är rätt så banala ändå blir så svåra att lösa, trots att alla är ense att en lösning är önskvärd. Jag tänker på hållplatsutrop inom kollektivtrafiken i Gävle kommun. Att få till stånd hållplatsutrop i kollektivtrafiken skulle inte bara underlätta resandet för alla kollektivtrafikresenärer, utan det skulle också innebära att synskadade skulle kunna nyttja kollektivtrafiken i betydligt större utsträckning istället för de dyra färdtjänstresorna. Kort och gott hållplatsutrop gör samhället mer tillgängligt för alla gävlebor och besökare i vår kommun.

Redan år 1975 aktualiserades frågan om hållplatsutrop i kollektivtrafiken. Tanken var då att busschaufförerna skulle göra hållplatsutropen manuellt via bussens högtalarsystem. Förarfacken var emot detta då de menade att en sådan arbetsuppgift var ett arbetsmiljöproblem som riskerade påverka busschaufförernas körning och således trafiksäkerheten. Därmed blev det inget hållplatsutrop (att sedan manuella hållplatsutrop fanns i andra kommuner vid den tiden verkar inte haft någon betydelse).

År 1995 hade teknikutvecklingen gått så långt att det nu fanns möjlighet att via elektronisk väg få hållplatsutrop. Flera kommuner hade anammat den lösningen och även Gävle kommun var intresserad av att få in denna teknik i bussarna. Vad hände sedan? Senaste budet från ansvariga X-trafik är att tekniken ska vara på plats 2013 (det vill säga 18 år efter att man först började fundera på att införa tekniken). Mig veterligen har det aldrig funnits något politiskt motstånd mot att införa hållplatsutrop, så hur kommer det sig att en så pass enkel fråga kan vara så svår att lösa?

Per-Åke Fredriksson
Oppositionsråd för Folkpartiet Liberalerna i Gävle 

Mer läsning

Annons