Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur fungerar din arbetsmarknad, Lars Beckman?

Lars Beckman, riksdagsledamot för Moderaterna i Gävleborg, har vid upprepade tillfällen ställt frågan: ”Hur många arbetsgivare har du träffat som säger att vi anställer mer folk om det blir dyrare att anställa”?

Här menar han om arbetsgivaravgifterna höjs för ungdomar och den sänkta merskatten för restaurangbranschen slopas. Det är helt omöjligt att ställa en mer ledande fråga än denna och det vet Beckman, annars skulle han inte ställa den. Problemet är dock att Lars Beckman visar upp en otrolig okunskap om hur arbetsmarknaden fungerar och det är än mer anmärkningsvärt eftersom han har ett förflutet på Svensk Näringsliv.

För det första så finns det väldigt dåligt med bevis på att de sänkta kostnaderna rent faktiskt har skapat jobb – och då borde det omvända resonemanget också fungera – om kostnaderna höjs borde det ha marginella effekter på sysselsättningen. Och de jobb man har skapat i privat sektor där har regeringen dragit ned det tre- eller fyrdubbla antalet anställningar i offentlig sektor – på grund av sin skattepolitik.

För det andra så är personalkostnader en rörlig kostnad för en arbetsgivare och det betyder att ofta är det en av de kostnader man först tittar på om man är i en situation där man behöver spara, och självklart också när man är i ett läge där man ska bestämma sig för om man ska anställa – finns det utrymme för att anställa? Men i det senare läget är det inte den väsentliga frågan, det man först tittar på är ju om det man producerar (varor eller tjänster) är något som efterfrågas eller inte. Finns det en ökande efterfråga, ja då finns det kanske också utrymme för att anställa. Det är alltså arbetskraftsbehovet som är det alltavgörande för en arbetsgivare för att anställa – inte kostnaderna för detta.

För det tredje måste arbetsgivaren då ställa sig frågan – finns den arbetskraften jag behöver?? I dagsläget krävs det allt högre utbildning för att få ett arbete. I dag ställer i stort sett alla arbetsgivare krav på minst gymnasiekompetens för att ens titta på en anställningsansökan. I dag har merparten av våra ungdomar denna kompetens, men det räcker ofta inte. Allt fler arbetsgivare ställer krav på högskoleutbildning eller liknande. Här har regeringen ett mycket stort ansvar för att människor får möjlighet till eftergymnasial utbildning – och här har regering kraftigt minskat antalet högskoleplatser och komvuxplatser under många år.

Jag ska vända på din fråga, Lars. Hur många arbetsgivare har du träffat som säger att ”får jag billigare kostnader för att anställa så anställer jag två istället för en direkt”?? Svaret på den frågan är lika självklar som svaret på din fråga. En arbetsgivare anställer inte på grund av att det är billigt eller dyrt – man anställer BARA om det finns ett arbetskraftsbehov.

Regeringens arbetsmarknadspolitik fungerar inte av den enkla orsaken att den utgår från helt felaktiga slutsatser om varför en arbetsgivare anställer – det är inte ”ta två – betala för en” som gäller, det är helt och hållet ett behov av arbetskraft som gäller och om den kompetensen finns – ingenting annat. Och så länge man kör en ekonomisk politik för fåtalet av landets medborgare så skapar man inte incitament för att ”sätta fart på hjulen” i Sverige. Alla, från den enskilda medborgaren, småföretagare och stora arbetsgivare lägger alla pengar de har över på hög, de sparar pengar för ännu sämre dagar – det investeras inte, man vågar inte satsa.

Det är det som begränsar arbetsmarknaden.

Jobbskatteavdraget sägs vara ett kraftfullt incitament för människor att arbeta mera. Men

människor kan inte bara säga till sina arbetsgivare att ”nu har jag fått jobbskatteavdrag nu vill jag jobba mycket mera” och så ska de få göra det – det fungerar inte så. Det fungerar bara om det finns ett arbetskraftsbehov. Alla som har heltid – hur ska de kunna arbeta mera?? Och om de nu arbetar övertid hur hjälper det samhället?? Skulle det inte vara bättre för samhället om de med ofrivilliga deltidstjänster (oftast kvinnor inom tjänstesektorn) fick möjlighet att gå upp i tid?? Och vad gör regeringen för dem??

Poul-Erik Jensen