Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur länge ska vi vänta, Lars?

/
  • Det här är ekonomiprofessor Lars Oxelheim. Han anser att svenska kvinnor skall vänta på att det här med kvinnor i styrelserummen löser sig av sig själv. Genom rekrytering av amerikanska kvinnor.

Annons

Igår konstaterade ekonomiprofessor Lars Oxelheim på DN Debatt att fler kvinnor i bolagsstyrelser inte är värdeskapande.

"Utifrån forskningen är det på motsvarande sätt svårt att argumentera att kvinnligt styrelsedeltagande skapar extra värde. Å andra sidan finner jag i min forskning inte heller belägg för att några resultat eller värdeeffekter uppkommer när fler kvinnor kommer in i styrelserummet, och därmed hamnar frågan på det icke-ekonomiska planet, det vill säga kvoteringen blir till en demokratifråga."

Inledningsvis kan konstateras att Lars Oxelheim själv kommer från en värld där kvinnor tenderar förfördelas. Det finns anledning att nämna i sammanhanget. Den akademiska världen är nämligen inget undantag från den bristande jämställdhet som präglar resten av vårt samhälle. Konstateras kan också att Oxelheim själv inte ens använder rätt terminologi. I alla fall inte om vad han avser med att öka antalet kvinnor i bolagsstyrelserna är ökad jämställdhet. Oxelheim skriver om jämställdhet i hela debattartikeln, men kallar det hela för jämlikhet i sista meningen. Vilket i sig är tämligen talande.

"Summan av min forskning på de nordiska marknaderna visar att en väg att skapa mångfald i bolagsstyrelser utan kvotering är att satsa på att rekrytera amerikanska kvinnliga styrelsemedlemmar. Denna rekrytering leder i de flesta fall till ökat företagsvärde genom internationaliseringen av styrelsen och kommer med fler kvinnor i styrelserummet – som forskning inom sociologi visat – i förlängningen leda till att motståndet faller och mer jämlika styrelser blir en självklarhet."

Lars Oxelheim lägger även väl stor vikt vid sitt eget gebit. Ekonomi är en akademisk gren som förutom att vara vare sig absolut eller precis, dessutom inte sällan är politiserad. Hence klassificering av ekonomer som höger- och vänsterekonomer.

Kraven Lars Oxelheim ställer på kvinnor är onekligen höga. För vad som indirekt sägs i debattinlägget och den forskning som Oxelheim refererar till rörande kvinnor i bolagsstyrelser är att ökad andel kvinnor i bolagsstyrelser bara är motiverad om det är värdeskapande. Några sådana rader skrivs sällan om män. Däremot är en internationalisering värdeskapande enligt Oxelheim. Mest värdeskapande är enligt Oxelheim rekrytering av angloamerikanska styrelsemedlemmar. Så hans lösning på bristen på jämställdhet är att det till styrelserna rekryteras amerikanska kvinnor. Sedan kommer allt att lösa sig av sig själv.

Vad Lars Oxelheim tyvärr ignorerar är dock att amerikanska kvinnor också är kvinnor. Och det är sådana som väljs bort. Kvinnor. Alltså.

I rättvisans namn kan dock också konstateras att Oxelheim faktiskt slår hål på ett av de populäraste argumenten mot ökad jämställdhet i styrelserummen:

"Många av våra tunga företagsprofiler hävdar att processen är långsam för att det är svårt att hitta kompetenta kvinnor i Sverige. För detta finns inte belägg."

Fler kvinnor i styrelserummen handlar om rättvisa, om jämställdhet, om att kvinnor ska beredas samma möjligheter som män. För det är både ett resursslöseri och en oförsvarbar orättvisa i vårt samhälle att kvinnors kompetens konsekvent ignoreras.

Det mest provocerande med det hela är att Lars Oxelheim och många andra av de som argumenterar mot en kvoteringslagstiftning själva inte är de som förväntas sitta och vänta på att gubbarna med makt skall bli jämställda nog för att rekrytera efter kompetens istället för kön.

Lars Oxelheim tillhör det kön som aldrig behöver vänta.

Det skall istället kvinnorna som förnekas en könsneutral bedömning av sin kompetens göra.

Något som i sig visar på varför kvotering är en nödvändighet.

Annons