Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hurtfriskt i lusekofta

Sportlovsdags och inte behöver man skylla på dåligt väder för att läsa, Vår barnbokskritiker Johanna Hejdenberg tipsar om bra nya böcker som gör lovdagarna mysiga.

Ut på tur, aldrig sur. Det är sportlovstider men norrmannen Bjørn R Lies nya bok går lika bra att läsa hemma i soffan som i fjällstugan.

”En dag på fjället” utspelar sig i en snövärld befolkad av käcka längdskidåkare och utförsåkande våghalsar med rosiga kinder och solsken i blick. Här finns original som pajasen Börje Brytstaven, snöskomakare Arne Ankarström och stjärnbackhopperskan Rosa Rosenkål.

Människor – med olika hud-, hår- och ögonfärg, noterar jag tacksamt – blandas friskt med djur. Gemensamt är att de alla är klädda i stickade lusekoftor som känns mycket retro.

Överhuvudtaget vilar det 50-talsnostalgi över bilderna. Kläder, prylar och affärer andas svunna tider och en det var bättre förr-känsla smyger sig på vid läsningen.

Ett tag funderar jag på om Lie är ironisk men slår undan det med att jag överanalyserar.

Namnen på både figurer och platser kompar retrokänslan. Poeten Thomas Tidholm som översatt texten har gjort ett bra jobb. Slapsefjell har till exempel blivit Sölenfjäll.

Kanske är det ändå så att boken uppskattas mer av vuxna än av barn. Både humor och språk känns ibland lite väl avancerade.

Möts till exempel av en tom blick från femåringen när jag läser att det ”smäller i vadmalsbyxorna” när Börje Brytstaven hoppar ut från ett stugtak.

Stycket om det stökiga snöskotergänget som äter kolbullar utanför Lasses grillbar fnissar vi däremot åt båda två.

Andra böcker att mysa med inomhus när vädret är sisådär:

”Resan” av Veronica Salinas och Camilla Engman

Även detta en norsk bok och en finstämd sådan om hur det känns att bryta upp från det välbekanta och finna sig tillrätta någon annanstans. Huvudperson är en liten and som blåser bort i en storm och landar på ett helt nytt ställe.

Den fåordiga texten matchar fint de rena illustrationerna i sina lite dämpade färger.

Alla barn som någon gång har behövt flytta, till en annan stad eller till ett annat land, kan känna igen sig i andungens upplevelser. Hur svårt det till exempel är när man inte förstår vad de runt omkring en säger.

”Månkan och jag har en hemlighet” av Katarina Kieri och Emma Virke

En varm berättelse om det pirriga i att ha en hemlighet och det magiska att få dela den med sin bästis.

Boken är i jag-form och handlar om två flickor som grävt ner en glänsande kula i jorden. Bara de vet var den finns. Men en dag gräver några andra barn (”några himla ungar”, som Månkan säger) upp deras skatt. Som tur var blir de bortskrämda av en kraxande svart fågel. Flickorna får gömma om sin ”hemlighetspumla”.

Bilderna är fantasifulla collage med små hemligheter att upptäcka för den som tittar noga.

”Vina Vinas vargpinne” och ”Vina Vinas vän” av Jujja Wieslander och Lotta Geffenblad

I höstas kom boken där Vina Vina, en rolig ny bekantskap, hittar en pinne som går att använda till mycket. Till metspö, som motorsåg och att kasta till en lekfull varg.

I ”Vina Vinas vän” känner sig Vina Vina ensam och går ut i skogen för att leta efter sin vargvän. De leker med pinnen och de leker i bäcken och sedan får vargen följa med hem och sova i Vina Vinas säng.

Det är enkla men finurliga historier för lite mindre barn (två–tre år).