Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyr min hund, träffa en tant

/

Annons

Som alla jag har pratat med de senaste månaderna numera vet, har jag precis köpt en hundvalp. Rolf. Han är mini, jättelurvig och sötast i världen. Det låter som skryt, men det är faktiskt en viktig poäng i följande text.

Han är en riktig tantmagnet. ALLA tanter stannar och hälsar och säger till mig att ”ooh, han är så söt”, och hur liten han är. Hela Valbos tantmaffia älskar söta, små lurviga hundar. Ibland funderar jag på att jag kanske skulle skaffat en stor och ful jäkel istället. Fast å andra sidan så är småprat med tanter om snön och olika hundraser inte helt fel.
Rolf är dock lika glad varenda gång han får någons uppmärksamhet. Och jag får följa efter som en svans. Ironiskt, eftersom det är han som har en.

Ett exempel på tanternas kärlek till Rolf: häromdagen, ute på en promenad runt kvarteret, hörde jag ett skrik långt bakom mig. Jag vänder mig om och ser en tant på cykel som kämpar sig fram i den hala snön. Samtidigt som hon trampar ropar hon till mig ”men vad är det för sött du har på snöret?!” Det är extremt halt och jag kan knappt gå, hur hon lyckas cykla är för mig ett kolossalt mysterium. När hon kommer fram så säger hon hur många gånger som helst att han är så söt, han ser inte riktig ut.

Gubbar däremot, de tycker om att driva med min lilla hund. ”Akta dig så att han inte drar omkull dig” eller ”Det var en stor hund, vågar man verkligen gå förbi här?” följt av ett skrockande som bara gubbar på vinterpromenad kan.

Jag har alltså kommit fram till att gå runt med en liten hund leder till att äldre herrar och damer pratar med en. Väldigt mycket. Därför har jag kommit på en underbar idé:
Hyra ut Rolf till gubbar som vill ha lite tantsällskap. Tant ser hund, tant måste hälsa på hund, tant pratar med gubbe – kärlek uppstår! Och jag får pengar för varje lyckat hundlån.

Nu kanske det här inte är något jag skulle göra på riktigt, för jag är inte alls glad för att låna ut mina saker till andra, men det är en bra tanke. Varför ska jag som inte är så bra på att prata med andra få Valbotanternas uppmärksamhet? Varför ska alla gubbars skrockande slösas på mig?

Om fler i världen hade små, lurviga hundar hade det nog varit mindre bråk. Färre arga insändare om otrevliga ungdomar som inte visar respekt eller sura kärringar som inte förstår unga. Prata om vädret istället.

Nu ska jag inte predika om hur fantastiska hundar är, jag har aldrig varit en stor hundfantast förrän jag skaffade Rolf, men faktum kvarstår - jag har aldrig någonsin pratat med så mycket olika människor innan. Behöver du öva på din sociala förmåga? Lär dig småprata och träffa tanter – hyr en hund, och hjälp mig på resan mot min första miljon.

Mer läsning

Annons