Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Fors har Maria sina rötter och getter

/

Först kommer isländska fårhunden Tildri, sen kommer Lars Pers Maria.

Jag har just kommit till gården Lars Pers i Fors. Solen gassar, getterna ä-ä-ä-ar, ankorna kvackar och Tildri jagar småfåglar.

Annons

– Välkommen, säger Lars Pers Maria, som också heter Maria Brook, och förklarar att Tildri inte vet att fåglarna är gårdens vänner eftersom det inte finns träd på Island.

Tidri är fyra månader och hans arbetsuppgift är att småningom valla gårdens 51 getter.

I trädgårn – som en gång var kringbyggd av hus; alla i Marias och hennes mors släkts ägo sen 1400-talet – har Maria dukat fram kaffe, saft, knäcke, gårdens egen getost och rabarbermarmelad. Idag har gården två hus, byggda 1825 och på 1850-talet.

Taxen Blixten använder bordet som solskydd, medan gårdens höns inte tycks störas av den utan pickar glatt i sig av gräsmattans goda.

På pappas sida heter Maria enligt gammalt Fjärmans Oves Anitas Maria. Brook har hon fått av maken Robert, som har en engelsk pappa.

Men i detta nu är Maria get- och High Land cattle-bonde. Och mamma, eftersom familjens tre barn är hemma. Och dotter, till Anita som bor i gårdens äldsta hus; ett under av kulturhistoriska samlingar.

– Vi själva bor i bagarstugan, som har fler rum trots att byggnaden är mindre.

Familjen har bott på gården sen 1998 då de flyttade hit från Sätra i Gävle. Bonde har Maria varit sen 2006. Däremellan förberedde hon sig för livet idag, med att fundera ut vad hon skulle göra med hemmafrulivet sen ungarna börjat skolan och förskolan. Det blev kursen Lokal utveckling för bygden och dig själv på ortens folkhögskola, en getskötselkurs och ystningskurser.

– Jag startade företaget med tre High Land cattle-kor och en kalv 2001, tjuren kom senare.

I dag har Maria sex Highländare, som förutom ger kött håller ett par gamla åkrar i Marias skog öppna.

– Djuren är mina vänner. Särskilt getterna är sociala och smarta och älskar en.

Gårdens 200 hektar skog delfinansierar djurhållning och uppfödning, de 15 hektaren jord ger bete och foder.

– I höst vill jag bygga ny lagård åt getterna, berättar Maria.

En kall hall för lösdrift, med ett varmt mjölkningsrum, ska det bli.

Vi släntrar över gården till mejeriet. Doften av opastöriserad getmjölk är påtaglig, men vänlig, och är mjölkningsrummet kallt, är mejeriet – tidigare en personalvagn från ett åkeri i Uppsala – som ett våtvärmande omslag. Men trots det knappa utrymmet ryms mjölktank (begagnad), ystningsgryta (begagnad), diskbänk (mormors), mognings- och lagringskylar för getosten (begagnade), kontor och personalrum (i var sitt hörn av kylrummet) och ett pentry.

– Jag är bondunge och bondkäring, gillar att handla på skroten och på loppis och blev mätt på det storskaliga då jag bodde i USA en tid som ung.

I sitt företag erbjuder Maria turister och allmänhet även Stilla Upplevelser för avkoppling och reflektion i en hushållande och stilla miljö.

– Upplevelserna ingår i Turistnätverket Nedre Dalälven eftersom jag tycker det är viktigt att finnas i ett större sammanhang, och ostproduktionen i Tidernas producenter, som fått sitt namn efter Tidernas väg.

Hon får också en del studiebesök från Sfi – för getternas och ostens skull.

– Hela världen äter get, men inte vi svenskar. Vi själva äter både getkött och getkorv, som jag smaksätter med vitlök och chili, men jag skulle vilja tillverka korv även för försäljning.

– Jag är en kugge i historien, Gården har aldrig tidigare haft getter, och getterna är mitt bidrag till gårdens fortlevnad. Jag hoppas att nåt av barnen vill ta vid en dag, och driva den vidare på sitt sätt.

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons