Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I välgörenhetens väntrum

Annons

För många som bor utanför Stockholm kan den sociala situationen i huvudstaden nog vara svår att fullt ut få grepp på. För oss som bor där kom Dagens Nyheters artikel häromdagen som visar hur klyftorna i Stockholm ökat lavinartat, dock knappast som någon stor överraskning. Vi har kunnat se utvecklingen. Undan för undan har det offentliga dragit sig tillbaka. Välfärdsstaten har utmanats och utarmats. Resultatet har inte låtit vänta på sig.
I Stockholm idag ser vi tydligt hur klyftorna ökar. Många har det väldigt bra, men det finns också ett annat Stockholm. Ett Stockholm där hemlöshet, missbruk och prostitution frodas. Samtidigt skärs det åter igen ned i stadens anslag för socialt arbete. Ytterligare miljoner skalas bort och vi får en smärtsam kombination av en allt hårdare verklighet och ett allt mindre offentligt engagemang.
”Fler borde pröva på välgörenhet”, skriver det moderata socialborgarrådet Anna König Jerlemyr i Aftonbladet. Detta med anledning, inte av Dagens Nyheters artikel, utan av TV5:s dokusåpa om en ”hemlig” miljonär som idkar välgörenhet bland Stockholms hemlösa. I hennes värld är det så Stockholms sociala problem skall lösas.
För König Jerlemyr är lösningen nämligen mer av samma. Välgörenheten skall ta över det gemensammas ansvar. Målet är att det offentliga arbetet mot hemlöshet, missbruk och fattigdom bara skall vara ett komplement till välgörenhetsarbetet. ”Precis som statsministern slagit fast.”
Välgörenhet skall alltså lösa boendet för Stockholm hemlösa. Miljonärer förväntas sponsra vården för de missbrukare som nu kastas ut från vårdinrättningar när Anna König Jerlemyr skär ned på den sociala omsorgen. Entreprenörskapet skall betala hyran för den utförsäkrade som inte har pengar till mat för dagen. Allt medan det offentliga drar sig tillbaka.
Jag har naturligtvis stor respekt för de frivilligorganisationer som bedriver socialt arbete i Stockholm. De är en utomordentlig tillgång för staden. De når grupper staden inte skulle nå, de är ofta mer flyfotade än stadens verksamheter och utgör ett oundgängligt komplement till det offentliga.
De är dock just ett komplement. Alla frivilligorganisationer betonar också själva detta mycket hårt. De strävar inte efter att ersätta det kommunala arbetet, utan att komplettera det. Det är socialborgarrådet och hennes partikamrater som vill pressa på frivilligorganisationerna en uppgift de själva inte vill ha.
Politik kan inte skapa solidaritet, enligt den rådande moderata doktrinen i Stockholm. Det är gravt felaktigt. Olika samhällsmodeller får naturligtvis olika effekter. Det tarvar bara några ganska enkla internationella jämförelser för att konstatera detta. Ett mer solidariskt samhälle är möjligt.
Den bästa modellen vi känner till är utan tvekan den s.k. svenska modellen. Det är lustigt nog just den modell Stockholms moderater vill fly ifrån. Lösningen är dock snarare det omvända. Att inleda ett politiskt arbete för att återigen skapa ett samhälle där var och en bidrar efter förmåga och får efter behov. Men då krävs det av den ansvariga att hon är vaken och inte flyr in i dokusåpornas värld.
Roger Mogert (s)
Oppositionsborgarråd

Mer läsning

Annons