Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I väntan på amerikanerna

Annons

Det ryktas att de är här snart. Hollywood på ingång till Gävle. Ena dagen filmar Daniel Craig i Stockholm, nästa dag i Kilafors. En helikopter med kamera cirklar över Prästgrundet i Söderhamns skärgård...

Den amerikanska inspelningen av ”Män som hatar kvinnor” – ”The girl with the dragon tattoo” – rör sig mystiskt över Sverige. Ingen verkar veta var regissören David Finchers kameror, filmstjärnor och följe ska dyka upp nästa gång.

Jag är dödligt fascinerad över att småorter längs vägen till min sommarstuga i Hälsingland fått så stor uppmärksamhet.

Bara att åka förbi den gamla landsvägsbron i Segersta kändes magiskt. Den blev liksom upptäckt. Världen landade där. Och gav sig av.

Det är förstås helt obegripligt att jag tycker att det är nåt särskilt med det hela. Dumma mej. Ingenting har ju egentligen hänt.

Och Segerstas landsvägsbro, liksom de eventuella gatuscenerna i Gävle, kommer att förbli lika anonyma platser som de varit.

Se bara hur det gick för Östersund som höll på att spricka av stolthet när en skäggig George Clooney klev ut från flygplanet för inspelningen av ”The American” förra året.

När filmen gick upp på bio hade Jämtland blivit Dalarna.

”The American” visas förresten i Gävle just nu.

Jag satt kvar hela eftertexten för att läsa vilka inspelningsplatser som var nämnda. Nähä, inget Sverige. Eller om jag missade att se Östersund inklämt mellan raden av italienska turistorter.

The American inleds med dramatiska vinterscener från en sportstuga vid en snötäckt svensk sjö. George Clooney promenerar ordentligt klädd i vadderad jacka och djupt neddragen mössa.

Inga vantar dock. Vantar – företrädesvis randiga fingervantar – verkar enbart användas i romantiska komedier där snöflingor faller lätt över nyförälskade par.

Men Clooney behöver kunna dra snabbt. Hur hjältarna fixar att hantera sina skjutvapen med frusna fingrar hör aldrig till historien.

Clooney föreställer en lönnmördare som blivit sentimental på äldre dar och vill trappa ner. Svenska hämnare förföljer denna lonely cowboy på vidare flykt till spagettivästerns land. Han träffar en förstående italiensk präst och blir kär i en kvinna som även hon i en mening står utanför samhället eftersom hon är prostituerad. Allt medan ett sista gangsterjobb utförs – uppdraget att konstruera ett vapen.

Röst ur publiken efter föreställningen: Alltså,vilken värdelös film! Totalkass!

Jag kan förstå besvikelsen. ”The American” är ingen agentthriller. Den är tvärtom. Den ber om syndernas förlåtelse för jordens alla eländiga actionfilmer.

Allt går långsamt, eftertänksamt. Vi ser hantverk (Clooney filar patroner) och väntan.

Regissören Anton Corbijn har gjort sig känd som porträtt- och rockvideofotograf. Hans fulländade filmbilder helt utan Toscana-skimmer binder ordlöst ihop storyn. ”Dalarna” är ett stelnat landskap som etablerar Clooneys karaktär som känslokall mördare. Mellersta Italien är bara obetydligt mindre kyligt. Med grått väder, skitiga bilverkstäder och slitna madonnaskulpturer.

”The American” liknar den sortens tryckande eländesdramer som Steven Soderberg hela tiden försöker göra men alltid misslyckas med. Corbijn lyckas. Stor skillnad.

Men var var vi nu? Vad talade vi om? En amerikan i Gävle, just det. Jag borde nog hellre önska mig holländaren Anton Corbijn än David Fincher.

Mer läsning

Annons