Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ibland är det bra att ses på riktigt

Kreativ verksamhet kan numera, med teknikens hjälp, decentraliseras, flytta ut från storstäderna till landsbygden.

Annons

Film kan klippas i Kilafors (som Håkan Karlsson gör), skivor kan spelas in i urskogen, datorspel pusslas samman från obygden, och hjärnorna kan stråla samman över bredbanden.

Men Richard Florida, akademikerstjärnan bakom böcker som ”The Rise of the creative class”, visar med intressant statistik att musikbranschen, sett över en lång period, istället centraliseras.

En karta över USA, med staplar som visar koncentrationen av musiker, lämnar stora delar av landet öde, med samlingar längs med kusterna och på ett annat ställe – Nashville, där stapeln höjer sig som en skyskrapa över resten.

”Nashville sög till sig all tillväxt i musikindustrin”, konstaterar han.

Där finns 180 inspelningsstudios, 130 musikbolag och 100 livescener. Sedan mätningarnas start 1970, har Nashville gått från att främst vara ett country-Mecka till att vara ett fokus för alla populärmusikens genrer.

Kopplingar dras till it-sektorns Silicon valley, även den en industri som borde kunna decentraliseras, men där kunskapen och företagen samlas i ett kluster.

Vi har mejl och mobiltelefoner, är tillgängliga dygnet runt, kan ha konferenser via Skype, men ändå tycks det finnas fördelar med den fysiska närheten.

Talang drar till sig talang, nya idéer föds lättare ur en reell kreativ gryta.

Vi får lära oss att numera räcker det för ett band att lägga upp några låtar på Myspace för att bli upptäckta, men säg det till Calaisa, det svenska bandet som litade mer på fysisk närvaro, och blev upptäckta på en bar i just Nashville.

Synergieffekter är ett sådant där gammalt millennieskifteord som vid det här laget har en lätt rutten eftersmak, men uppenbarligen finns det en poäng i att låta kreativa hjärnor, och tekniska resurser, interagera med varandra på en liten, fysiskt avgränsad yta.

Att kunna flytta ut i skogen och syssla med kreativt samarbete på distans är en bra utveckling för konstnärlig verksamhet. Som för det lokala bandet Ismael, vars medlemmar är bosatta på olika orter, och aldrig hade kunnat ha ett band tillsammans om möjligheten inte fanns att kommunicera med tekniska hjälpmedel.

Men Richard Floridas statistik ger en tankeställare.

Ibland är det nog bra att visa sitt ansikte – och inte bara över webbkamera – för varandra.

***

Den här veckan såg Kristian ...

... sent omsider Oliver Stones film om George W Bush. "Otippat nog får man sympati för Bush av filmen. Lärdom: Det finns enklare och mer smärtfria sätt att impa på farsan än att bli ledare för världens mäktigaste land."

Mer läsning

Annons