Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Illusioner och identitet

Annons

har en historia att berätta. Bara vi har tid att lyssna. Ibland räcker en enda mening för att ge ledtråden om en historia mycket större än en glättig yta.

Så vi går på gayklubb i Marais i Paris. Och även om mitt antagande är rätt naivt, vilket jag får förklarat för mig av min vän, förväntar jag mig nog inte att männen som jobbar i baren på klubben för män som gillar män skall vara heterosexuella.

Beställer en öl, och bartendern börjar prata. Och jag kan inte exakt säga hur vi kommer in på ämnet, men bartendern börjar berätta om sin flickvän. Vilket egentligen bara kan leda till en enda uppenbar följdfråga; Varför jobbar en heterosexuell man i baren på en gayklubb? Och svaret kommer snabbt; ”- Därför att det är det enda jobb en man med arabiskt utseende kan få i den här staden.”

Eh. Jaha.

Frågar min vän om det verkligen är så. Och han förklarar att det förvisso är att hårddra det hela. Men att bartendern också på många sätt beskriver verkligheten i Paris och Frankrike genom sitt korta svar på min fråga.

Så jag ber min vän boka in en tid för intervju. Vilket också sker.

Två dagar senare ses vi i St Germain, ett område i Paris som är både vitt till hudfärgen och fyllt med pengar.

Så länge varar intervjun. Och de timmarna är tid som bekräftar tidningsartiklar och statistik jag tidigare läst, men som den här gången är information som har ett namn och ett ansikte.

Bakom bardisken i Marais visar det sig stå en 28-årig juridikstudent, som är tredje generationens fransman, men som är väl medveten om att han uppfattas som invandrare. Trots att det där invandrandet i hans fall tog slut för två generationer sedan, när hans farföräldrar kom till Frankrike från Algeriet.

på ett café säger han självklart och enkelt, ”- Se dig omkring, ser du någon i personalen som ser ut som jag? Arbetar det araber här hittar du dem i köket. Inte ute bland gästerna.”

Han fortsätter. ”-När människor ser mig på gatan ser de en arab, de ser mig inte i ögonen, de byter sida på gatan om de möter mig på kvällen. När de ser mig ser de bara skillnaderna. Inte likheterna.”

Men i gaydistriktet Marais arbetar fördomarna till hans fördel, det är därför han arbetar där. Stereotyperna som gör honom till någon att vara rädd för i St Germain, gör honom till ett objekt i Marais. Vilket är två utfall av samma samhällssjukdomar. Fördomar. Och rasism.

r jobbat på bank och på advokatfirmor på somrarna, har han jobbat som byggarbetare ,och nu, i en bar på en gayklubb i Marais där han säljer drinkar i bar överkropp och därmed tjänar pengar på att vara en illusion och ett objekt.

Varför han står i bar och studiekamraterna har sommarjobb relaterade till studierna illustreras på följande vis, ”- Om jag skulle be någon fixa ett kilo cannabis åt mig i området jag växte upp i skulle det inte vara något problem att få tag på det. Skulle jag i samma område däremot försöka få någon att fixa fram ett jobb som jurist åt mig, skulle det vara helt omöjligt.” Vilket synliggör skillnaderna som skapas beroende på var vi växer upp. Och hur segregering riskerar påverkar oss och våra förutsättningar.

t vi håller oss med för att göra vår tillvaro lite behagligare. För att upprätthålla den där illusionen och drömmen om personalens homosexualitet har de anställda bara rätt att avslöja sin läggning om de manliga kunderna är väldigt påstridiga i sina framstötar.

”- Alla har kläder på sig. Men inte jag och mina kollegor i baren, vi är objekt när vi står där i bar överkropp och säljer drinkar.” Han är inte nöjd, han tycker det är förnedrande, men han tjänar pengar på det och det är bättre än att gå arbetslös i en stad där levnadskostnaderna är mycket höga.

Ja. Det blir man. Och när ett samhälle inte accepterar en, trots att tre generationer borde ha gjort en till riktig fransman, söker man upp sitt arv istället.

Men relationen mellan Frankrike och Algeriet är komplicerad. Och de två månaderna i Algeriet blev en besvikelse för mannen som sitter framför mig, som är franska medborgaren med algerisk påbrå. För i Algeriet inser han att han där uppfattas som lika lite alger som han uppfattas som fransman i Frankrike.

Någon bitterhet finns däremot inte över sakernas tillstånd. ”- Jag är inget offer.”, konstaterar han snabbt. ”-Jag arbetar utifrån mina egna förutsättningar. Självfallet skulle jag vilja att saker och ting var annorlunda, men nu är det inte så. Jag fokuserar istället på det liv jag vill leva. Och vilken typ av liv jag vill kunna ge mina barn. Precis som min mamma gjorde.”

Och när jag promenerar hemåt just den här dagen kan jag konstatera att människor på det hela taget vet väldigt lite om varandra. Men uppenbarligen tror väldigt mycket.

Mer läsning

Annons