Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen fara på taket

Svensk politik handlar just nu väldigt mycket om relationer. De borgerliga partierna bet i det sura äpplet 2004 och insåg att de enade hade långt större chans att få flytta in i Rosenbad än om de fortsatte att ägna sig åt att kannibalism. Resultatet blev ett föga kryddigt resonemangsäktenskap präglat av karaktärsutsuddande kompromisser.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern vet däremot inte riktigt hur de skall förhålla sig till varandra.

Annons

Under förra veckan gifte socialdemokraternas partistrateger bort socialdemokraterna med miljöpartiet. Något som ledde till stark kritik i de egna leden. Därmed tvingades också Mona Sahlin till en dementi och besked om att vänsterpartiet fortfarande är en tänkbar partner.

Med detta och en svensk konjunktur på nedgång, varsel samt en internationell ekonomisk turbulens i bagaget gick de sju riksdagspartierna under gårdagen in i en halvtidsdebatt i SVT. En debatt som saknade verklig glöd, men som synliggjorde skillnaderna inom svensk politik.

Borgerliga partiledare som upprepar mantrat om en politik för fler i arbete och satsningar på företagandet. Oppositionsledare som även de mässade om aktiv jobbpolitik, men också om det nödvändiga i stabila trygghetssystem i en situation där arbetena inte nödvändigtvis blir fler, oavsett politiska stimulanspaket. En allianskvartett med kristdemokraterna på sin sida som så sent som för två år sedan ropade efter bensinskattesänkningar, mot en opposition med miljöpartiet i spetsen som vill komma ifrån oljeberoendet, stimulera utvecklingen av miljöteknik och satsa på förnyelsebara energikällor.

De borgerliga partierna är inte gröna partier. Vilket inte minst Jan Björklund blottlade under gårdagens debatt genom att bland annat kritisera skatter inriktade på att förändra vårt bilanvändande. Ett löjeväckande, men också mycket avslöjande förhållningssätt på området. Och knappast ett motstånd värdigt Wetterstrand och miljöpartiet

Den osäkerhet som råder både i Sverige och i vår omvärld kräver en ansvarstagande politik. I dag står 1,2 miljoner svenskar utanför a-kassan, ersättningsnivåerna har sänkts, komvux-platser dragits in. Delar av en regeringspolitik som fungerar i högkonjunktur, men som skapar en otrygg vardag i en konjunkturnedgång.

Att satsa på företagande och en politik för fler arbeten står inte i motsats till att samtidigt upprätthålla ett trygghetssystem värdigt namnet. Vilket de borgerliga partiledarna under gårdagens debatt föga övertygande försökte påskina.

Oppositionsledarna Sahlin, Ohly och Wetterstrand kompletterade varandra väl under gårdagens debatt. Vänsterpartiet är oppositionens röda, sociala patos, socialdemokraterna dess lagom, miljöpartiet den gröna experten.

För att skapa ett starkt alternativ till den borgerliga alliansen inför nästa val krävs en treenighet. Vilket gårdagens debatt underströk.

Men två år återstår till nästa val. Sverige kommer att prövas. Och därför är det allt annat än förtroendeingivande att som under gårdagens partiledardebatt höra de borgerliga ledarna upprepa en försäkran om att vi i Sverige sitter trygga i vår kanelbulliga välfärd. Det är snarare ytterligare ett av alla tecken på att regeringen riskerar stå handfallen när lågkonjunkturen fördjupas och jobben blir färre.

Mer läsning

Annons