Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget stoppar en morgongalen tupp i sommartid

Jag, en vanlig amatörodlare, får en tankeställare efter mötet med Ann-Louise Johansson.

Annons

När hon tillåter rådjuren en kålmiddag i det gröna, och välkomnar herr padda som gäst till uterummet, och när ekorrarna får skörda den åtråvärda hasselns nötter. då känns det riktigt och rätt.

Men hemma hos mig, i min jämförelsevis ringa trädgård, är mycket en kamp om att hinna först. Kampen består i att hinna skörda före hönsen, före tuppens ivriga ”här finns det mat, kom fort som f-n”.

Ibland hinner jag rigga upp barrikader av kompostgaller, bambupinnar, snören och hönsnät. Ibland hinner jag inte.

Då har generalen och hans amazoner redan hunnit slakta salladen, bara stjälkarna finns kvar, potatisarna brukar ligga blottade efter deras krafsande kring plantorna, och likt röda bär ligger uppslitna rädisor utströdda. Nertrampad dill, och hönsskit i persiljan är andra trevligheter som brukar höra till en attack.

Maken, som även han gödslar, sår, och rensar, varnar då ofta för viss mortalitet i hönsflocken, men jag vet att han trots allt charmas av tjejernas kuttrande och småpockande läten, så jag låter mig inte uppröras av hans hot.

I år hann de rara fjäderfäna även ta sig in i växthuset och sabotera både ruccolan och en tidig tomatsort som jag satt extra tidigt för att ha till midsommar. Det blev Icas tomater och sallad i stället.

Så är det körsbären som skatorna snabbt rycker åt sig. I år blev det en enda saftflaska av de bär som de lämnat kvar åt mig. Att hacka sönder äpplen, och ta en bit här och där, hör också till skatornas skördetaktik.

Och så finns det kajor. Nu har de lärt sig att spatsera in i hönshuset via gluggen, och där inne finns det ägg. Om jag ska hinna få något ägg själv, så måste jag stå och vänta bredvid hönan som värper, annars snor kajorna allihop.

Kuckeliku, klockan är sju. Ja, om så vore. Men oftast är klockan bara fyra eller fem när det första tillropet hörs. Glöm myggfönster, glöm Apotekets öronproppar; inget stoppar en morgongalen tupp i sommartid. Då ska alla upp i svinottan, och det är han som sätter ribban när det ska ske.

Jag prenumererar på ett magasin med sköna trädgårdstips. Där ställer man till

och med ut en bäddad säng i trädgården som ska ge den rätta rogivande känslan. Blommiga, pösiga täcken och kuddar.

Jag blundar, och föreställer mig den sängen i vår trädgård. eller inte.

Mer läsning

Annons