Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är såna här matcher GGIK måste vinna – tyvärr...

Annons

På väg upp till Träffen går vindrutetorkarna på intervall, det är två plusgrader men känns lite kallare och vid en hamburgerrestaurang vid Norrtull ringlar drive in-kön lång när folk som inte har energi till att laga middag hemma tar den enkla vägen ut.

Då kan ni tänka er hur det måste kännas att ha startat med buss från Växjö innan det ljusnat och knappt hunnit fram innan det blivit mörkt igen, åtta timmar senare. Sedan: 3x20 minuter i Superligans trängsta hall – och så åtta timmar direkt hem igen för att exakt ett dygn efter att resan startat vara på civila jobbet måndagmorgon.

Med dessa förutsättningar kom Växjö Vipers till Gävle, ett lag med höga förväntningar på sig själva men som inlett SSL halvdåligt, 49–49 i målskillnad och nio poäng på åtta matcher, sex före GGIK.

Man kan gott jämföra dem med AIK, som är det enda lag GGIK besegrat. Det skedde på Träffen, en onsdagkväll då motståndarna under de första två perioderna såg ut att vilja vara någon helt annanstans.

Men...sånt kommer inte automatiskt.

Visst är det dåligt med utrymme kring spelarbänkarna, visst sitter publiken väldigt nära och inte andas duscharna i omklädningsrummen någon lyx direkt. Men det där räcker inte, hemmaspelarna måste göra sitt på planen också.

GGIK:s chans var att reprisera insatsen mot AIK – rivstarta, tvinga Växjö att slita ont för varje millimeter, vara effektiva och skaffa sig ett så stort försprång att busströtta motståndarspelare aldrig hittar lusten.

Och GGIK rivstartade med ett powerplay, gjorde 1–0 inte långt efter att Växjö blivit fulltaligt och nånstans där i början såg det ut som om det här kanske kunde funka.

Men sedan tog det plötsligt stopp.

Det finns tre orsaker till det:

• Vid 1–1 bjöds Växjö på två hemskt onödiga spelvändningar så att det stod 1–3 efter första perioden i stället för tvärtom, det gav en spelare med landslagsmeriter som André Andersson alltför mycket luft under vingarna.

• GGIK:s backar var för svaga, både runt egen målbur och för att kunna ge anfallet det understöd som behövs genom att plocka mark högre upp i planen.

• Alexander Larsson var inte i den form han måste vara för att leda laget.

Då slutar det ungefär som det gjort förr den här säsongen, med 10–3 till motståndarna.

Så värst många räddningsplankor ser det inte ut att finnas när man studerar tabellen, det är helt enkelt såna här hemmamatcher GGIK måste vinna om man ska ha minsta chans att klara sig kvar.

Tyvärr.

För den här novemberkvällen var man rätt långt ifrån.

Ni får dra era egna slutsatser av det.

LÄS OCKSÅ: Ingen rolig omstart för GGIK

Mer läsning

Annons