Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Innebandyfest? – jodå, ibland spelar resultatet faktiskt ingen roll

4–9 i hemmapremiären mot Karlstad.
Innebandyfest någon?
2 088 på läktarna i Gavlerinken.
Innebandyfest – sannerligen!

Annons

Och jag skojar inte. Jag försöker inte ställa mig i nån hejarklack och bli politiskt idrottskorrekt. Jag bara ser mig omkring i Gavlerinken och jag tycker om det jag ser.

Och jag njuter när Gävle GIK med sitt avancemang till superligan på många sätt tillfört en dimension i Gävles idrottsliv.

Man vet tydligen inte vad man saknat förrän man plötsligt har det framför ögonen. Här i en skepnad av blå dräkter med Sveriges vackraste klubbmärke på bröstet och med en ungdomlig entusiasm som rycker med såna som jag.

Det går inte att stå emot.

Det går bara att bubbla av intresse för något som jag tidigare knappt skrivit en rad om; rätt eller fel – nu är det som det är. Nu blir det desto mer, förluster eller inte.

Nu har innebandyn tagit plats på allvar i Gävle. Och den är här för att stanna, oavsett om GGIK inte skulle klara det första tuffa året i SSL utan får kliva in i sin nya arena nästa höst med allsvensk status.

Det är kanske inte spelet, själva sporten, som plötsligt trängt in i mitt hjärta. Det är snarare den sprudlande nybyggarandan i sporten och i detta GGIK som alltså det första man fick göra var att kliva in i Gavlerinken för att premiärspela på hemmaplan.

Här undrar jag fortfarande hur Svenska innebandyförbundet tänkte. Och o-m man tänkte – hur man kunde missa chansen att göra den totala innebandyhappeningen den här lördagseftermiddagen i september 2015.

Jag grymtar faktiskt mitt i premiärpartyt. För hur resonerar man när Gävle även har Strömsbro i damernas div 1, ett lag som var en seger från att gå till superligan själva i våras.

Strömsbro hade premiär samtidigt, kl 15.00 för att vara exakt.

En liten krock i det stora hela – men ett stort självmål i innebandy-Gästrikland som Svenska innebandyförbundet får ta på sig.

Självklart borde man ha skapat förutsättningar, agerat och underlättat och även väglett för att båda matcherna skulle ha spelats i Gavlerinken efter varandra.

Hur svårt kan det vara? Egentligen? När det alltså handlar om att skicka den egna sporten vidare i idrottsrymden.

GGIK gjorde det första målet i Gavlerinken redan efter 1.19, men fick ändå jobba en hel match i underläge eftersom Karlstad var lite effektivare.

Det såg till och med ut att bli en match som flöt ut i ett trist och ointressant slutresultat innan de där målen kom som tände de stora strålkastarna i Gavlerinken.

Karlstad hade 4–1 och sedan 5–2 i den tredje perioden när GGIK:s första SSL-explosion kom med två mål på 32 sekunder och plötsligt var det 4–5 och plötsligt var allt möjligt.

En stund i alla fall.

Det fick räcka den här gången.

För Karlstad utnyttjade först ett lömskt frislag från nära håll och bara 14 plågsamma sekunder senare gjorde man även 4–7 och då föll de sista handklapporna till föga på läktarna.

Strömsbro? Jodå, 5–4 mot Hammarby när Johanna Persson avgjorde i sista perioden.

...jag måste bara skriva kort om fotboll, där den gamla GIF-hjälten Super-Dragan med sitt 1–1-mål i 88:e minuten mot Sirius förde Östersund närmare allsvenskan än man trodde det var möjligt.

Mer läsning

Annons