Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Affärsmän och influencers som reser världen runt och blir "superspridare" ses inte som ett hot

Det skänks inga tankar eller uttryck för att det är synd om alla dessa tusentals som dött av coronaviruset på kort tid. Vem tänder ljusen för de som har dött i epicentrumet.

Att kineserna själva älskar att åka utomlands, på samma sätt som andra älskar att åka till Kina, då verkar det vara klart vem som bär skulden – "de borde veta bättre och stanna hemma" eller att "det är ju inte synd om dem för de är ju så många". "Tydligen är vården är heller inte så bra där så det borde man förstå att spridningen gick så fort." Andra tänker på att Kina är en diktatur, så all information som kommer därifrån går ändå inte att lita på.

Många fördomar avlöses efter varandra.

Men när ett influensaviruset gör intrång på det kulturella livet eller snävar åt vår rörelsefrihet här i väst då vaknar vi till. När flyg stoppas, båtar sätts i karantän eller om evenemang ställs in då gör det tydligen ont. Dessa affärsmän eller influencers som reser världen runt och blir "superspridare" ses inte som ett hot. Det räcker med att se ut som en kines för att känna oro, vilket är mycket sorgligt. Är det en pandemi som väntar oss?

Dessa affärsmän eller influencers som reser världen runt och blir "superspridare" ses inte som ett hot.

Under tiden oroar jag mig för att svensk sjukvård inte verkar särskilt förberedd eftersom det pratas som om detta är en form av svår förkylning och inget att oroa sig för. Gamla och sjuka är ändå alltid särskilt utsatta och får räkna med det värsta ändå. Vi har nyligen haft kris med materialbrist, har det blivit bättre?

Orolig för pandemi

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare