Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Att stå brevid

Sitter här som vanligt i natten med tårar rinnande längst min kind, tänker på dig där du ligger ihopkrupen med ditt barn tätt intill. Jag vet att du gråter, att ångesten omfamnar ditt bröst du ser på ditt barn och gråter av rädsla och smärta. Finns han där i morgon igen.

Du den finaste mamman han har, hon som gav honom tryggheten och all den kärlek han får uppleva. När jag ser er blir jag varm, ni är ett team som finns där för varandra, ni kämpar ihop. Det är tunga stunder och ni gråter ihop och sen skrattar ni ihop. Ni hör i hop, ni är varandras allt.

Så sitter en rädd paragraf ryttare där ute och tar bort all glädje, byter den till rädsla, frustration och ängslan. Ett maktspel och vem vinner mot socialtjänsten?

Att hota ta ett barn från en redan traumatiserade mor, som blivit utsatt på det värsta sätt. Att knäcka så många för vad? För att visa att man har makten.

Från sidan kan jag bara se på, sett din kamp i ett år och din glöd falnar och en bit av mig dör varje dag. Maktlösheten, frustrationen över gjort allt rätt, bett om stöd och hjälp i över ett års tid. Hur sover man gott om kvällen efter att orsakat folks lidande och nedbrytning? Skrämmande hur en myndighet får hålla på så om och om igen, ingen törs säga emot ifrågasätta. Ingen vågar prata, ingen vågar stå upp för sina åsikter där.

Blir ännu en sömnlös natt med tårar som sällskap, vaknar upp till en morgondag jag hoppas inte är vår sista.

Stå nära

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare