Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Brynäs IF hade en hunger efter titlar som inget annat lag

Annons

Brynäs IF har funnits i mina tankar sedan jag som 17-årig reporter vid Västerbottens-Kuriren stod på Vännäs järnvägsstations perrong och väntade in Nordpilens stopp. Jag skulle intervjua så många Brynäs-spelare som möjligt på deras hemväg efter att ha säkrat klubbens första SM-Guld i Skellefteå.

Som spelare, målvakt, mötte jag dem i slutet av 60-talet och krossades i såväl Gavlerinken som i Umeå ishall. Nio insläppta i Gavlerinken, tio i Umeå, hm.

Brynäs var bra, hade en hunger efter titlar som inget annat lag. Som Aftonbladet-reporter följde jag Tord, Håkan, ”Lill-Prosten”, Lars-Göran, ”Virus”, ”Tigern”, Jan-Erik, Lasse Bylund, fightern ”Wille” Löfqvist, Brynäs oortodoxe målvakt, Inge, ”Stigge” och de övriga.

Jag blev också vän med Tommy Sandlin, tränaren, vars familj med hustru Birgitta och barnen Tomas, Lena och Lotta var min vid många besök i Gävle, Örnsköldsvik och Umeå.

När jag slutade vid Aftonbladet 1975, flyttade tillbaka till Umeå och startade en rikstidning i ishockey, Elitishockey, blev Tommy den klippa jag lutade mig emot, när ishockeyspelets många gånger komplicerade turer behövde förklaras. Jag följde Brynäs, reste bland annat ned till Gävle och följde med laget till bortamatch mot Modo, en tur och retur-resa, som resulterade i en specialtidning om och med Brynäs.

Jag lärde känna legendariska ledare som Henry Jansson och Thure Wickberg, jag var med när flera SM-Guld firades i Esso motor hotel och så vidare.

Men nu blöder mitt Brynäs-hjärta efter de senaste årens misskötsel av den fina klubben. SM-Guld 2012 och finalförlust 2017 då ”Bulan” Berglund jagade liv i laget. Men sen? Och de fem åren mellan guldet och silvret? Tränare har kommit och gått, management likaså, ingen kontinuitet.

Jag har läst föreningens stadgar. De säger att Brynäs ska leda utvecklingen inom svensk hockey… Hur ska det gå till? Stadgarna ger ingen vägledning, vilket syns på resultatet; placering i SHL:s lägre regioner år efter år.

Även juniorlagen droppar. Brynäs som i många år varit ledande inom svensk juniorhockey och producerat talanger i massor.

Jag suckar, men min kompis, som har ett riktigt stort Brynäs-hjärta lider. Han tror att fokuseringen på forna framgångar tynger laget; till och med i omklädningsrummet och på spelarbussen finns ”tavlor” med alla Guldårtalen uppräknade med avslutningen ett frågetecken…

Historien är den grund som framtiden byggs på. Inte byggs av eller med.

Dags att med kritiska ögon se sig själv i spegeln, ifrågasätta det ni gör, hur ni gör det och analysera varför andra lag är mer framgångsrika. Om inte finns risken, att de forna framgångarna är de enda som finns kvar av Brynäs IF.

Vad göra? Ja, först och främst en ordentlig konkurrentanalys. Hur gör de andra mer framgångsrika organisationerna? Varför är de i topp år efter år? Varför har de bättre ekonomiska resultat?

När de analyserna är gjorda, är jag säker på att Brynäs IF kommer att söka fler influenser utifrån. Kanske till och med återskapa det fantastiska ”scout-nätverk” Brynäs hade över hela landet. Jag är också säker på att Brynäs inte så lätt släpper iväg fina egna spelarämnen, såna som nu gör mål för andra SHL-lag.

Jag är också säker på, att de insikter som förvärvas kommer att förmå valberedningen att presentera ny styrelse med större hockeykunnande, större förståelse för vad som krävs för att vara ett topplag i SHL, vid årsmötet i juni.

Att som nu spilla kraft på sidoverksamheter istället för att koncentrera sig på ishockeyn, på A-laget som ska vara/borde vara flaggskeppet, är tjänstefel.

Anders Bengtsson

Umeå

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare