Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Det här är ett hån mot våra äldre

Jag gick till Handelsbanken i Sandviken måndagen den 22 februari för att betala en räkning åt dödsboet efter min pappa som avled i slutet av januari. Enkelt – man går till banken, har med sig det som behövs, saken är avklarad. Men nej. På dörren står en lapp att för alla ärenden så måste boka tid. Jag har viss förståelse, men…

Utanför dörren står en äldre man med käpp. Entrén till ingången kräver ett benlyft för trappsteget. Den gode farbrorn har med sin käpp tagit sig upp och står liksom jag, och undrar vad man ska göra åt situationen – personal vandrar omkring där inne. Mannen skakar på huvudet, vänder sig långsamt mot mig, vi växlar några ord. Ledsamheten och ensamheten var tydlig.

Jag kanske inte kan göra luftakrobatik och slå volter, men jag kan hoppa med ett ben upp till entrédörren – baklänges. Men jag får vackert ge mig hem och skicka ett mejl för att, ja, boka tid. Får svar tisdag strax före lunch, med en bifogad PDF-fil och några instruktioner om att skicka iväg räkningen för betalning. Pappa har haft Handelsbanken i många, många år. Swish eller ens dator var något som han aldrig använt. Extremt begåvad var han, min pappa Bertil. Men IT var inte hans grej. När min mamma köpte sin första dator så var tanken att ”lägga in recept” i den. Pappa frågade om man kunde ”lägga in sill”, för han gillar inlagd sill…

Så nu sitter jag här med min PDF-fil. På min motfråga om jag ändå skulle kunna få hjälp med i alla fall första räkningen i dödsboet (och alla mina funderingar), så fick jag svaret att jag inte är välkommen under rådande omständigheter. PDF:en måste skrivas ut, så det är ju tur att vi har en skrivare hemma. Kopiera får jag göra med telefonen.

Men den äldre farbrorn med käpp då? Ja, vi får väl hoppas att han kan ladda ner en app till sin smartphone, skriva ut kan han ju göra på biblioteket, frimärken finns ju hos postombuden och kuvert finns ju nästan i alla matvaruaffärer. Ingen aning om hans ärende. Men med pappas bortgång färskt i sinnet, farbrorn med käpp på näthinnan, så känns det som ett hån mot våra äldre.

Jag har full respekt för Covid-19, men det finns något som jag tror förgör oss mer än det; det är när vi blir världsfrånvända och instängda. Hade önskat att situationen vi befinner oss i kan bli en lektion i medmänsklighet.

Avslutar med att referera till en känd låt; ”Jag trivs bäst i öppna landskap” av Ulf Lundell. Vi må leva i ett öppet landskap, men vi stänger allt fler dörrar, som nog främst drabbar de äldre.

Marcus Jansson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare