Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: En vaginal förlossning innebär färre risker än kejsarsnitt

Annons

Svar på Jenny Wennbergs ledare: Sjukvården vet inte hur ett friskt underliv ser ut

Tillgång/möjlighet till kejsarsnitt är något vi många gånger fått anledning till att vara tacksamma för. Till exempel när ett prematurt barn är nära att lämna livet innan det ens har fötts. När den födande kvinnan strävat många timmar med värkar och vattenavgång och hennes feber uppvisar tecken på ohälsa hos det ofödda barnet. Eller när barnets puls hastigt faller från 150 slag/min till 70 slag/minut och inte visar tecken på att återhämta sig.

Kejsarsnitt är också ett dilemma, detta fantastiska behandlingsalternativ som våra läkare kan så skickligt, har baksidor som borde nämnas närmare än ”en stor bukoperation”.

När en kvinna genomgått ett kejsarsnitt blir det som vid alla andra operationer ett ärr, här i livmodern. Det ärret kan vid nästkommande graviditet innebära att moderkakan växer fast i livmoderväggen eller om det vill sig än mer illa, genom livmodern ut till omkringliggande organ. Då är blödningsrisken stor och lösningen kan innebära borttagande av livmodern. Det där ärret kan också orsaka en svaghet i livmoderväggen som ökar risken för att den växande livmodern kan brista i kommande graviditet. Det finns också en ökad risk för att moderkakan ska lossna i förtid, innan barnet är fött. Lägg till allmänna risker vid alla operationer som infektion, sövning, blödning, etcetera.

Ett planerat kejsarsnitt kan skapa en andningsstörning hos barnet som är oförberett för livet utanför livmodern. Barnet har inte blivit utsatt för de stresshormoner som annars är till hjälp när den egna andningen ska ta vid. Barnets lungor har inte fått chansen att tömmas på vätska. Barnen har även förhöjd risk att drabbas av astma och allergier då de inte tagit del av bakteriefloran som erbjuds vid en vaginal förlossning.

Det är olyckligt om allmänheten tror att vi inom förlossningsvården förespråkar vaginal förlossning framför kejsarsnitt av andra orsaker än vad som är bäst för mor och barn. Vi vet naturligtvis att alla kvinnor inte har möjlighet att föda vaginalt av olika medicinska och psykologiska faktorer men vi vet också att en vaginal förlossning, för de flesta kvinnor och barn, innebär färre risker än kejsarsnitt. Allt människan ska göra för första gången eller några få gånger i livet upplevs ofta skrämmande. Därför är förlossningsrädsla varken konstig eller svår att förstå, men rädsla är en känsla och ingen sanning om vad som väntar.

Risken att få en skada i underlivet vid en vaginal förlossning är helt klart överhängande om du är förstföderska. En skada kan då vara ett skrapsår på blygdläppen, ett sår om 1 cm i vagina eller ett sår som går ned 2 cm från slidmynningen mot mellangården. Dessa skador är de vanligaste (grad 1-2). De skador som når ändtarmen (grad 3-4) är ovanliga och kallas för allvarliga bristningar. I Gävleborg drabbades totalt 28 kvinnor av en grad 3–4-bristning år 2018, det totala antalet förlossningar var cirka 2 900.

Vi barnmorskor och läkare reparerar inte skadorna enligt tycke och smak. De senaste åren har vår kunskapskurva inom diagnostisering och reparation av förlossningsskador pekat rakt uppåt och det fortsätter så. Tidigare visste vi inte annat och diagnostiserade och reparerade enligt den kunskap som fanns då, dock alltid med välvilja, fokus och kvinnans bästa i tanken.

Så nej, att generellt få välja fritt mellan vaginal förlossning och kejsarsnitt är inget vi står bakom. Och ja, kunskapen om kvinnans underliv har varit undermålig, men så är det inte längre (tack och lov!)

Från detta mot ännu bättre tider!

Cathrine Björklund och Lina Lindh, mest bara människor som varvar det med barnmorskejobb

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare