Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: I dagens själviska samhälle finns ingenstans att vända sig

På senare tid har det varit flera inslag i nyheterna och i tidningarna om att vården är dålig i Sverige. Håller helt med. I den själviskhet som är i samhället idag så finns det ingen att vända sig till. Hälsocentralerna har ett hårt tryck, de ska ta hand om allt, vilket naturligtvis inte räcker till. Och lyckas man få kontakt, i synnerhet när livet är hemskt liksom medmänniskorna, så vill de bli av med en genast. 

En person har blivit rejält stukad av livet och av mobben och söker någon enda människa att prata med – det är akut. Flera problem i ett svep. På hälsocentralen säger de "klä på dig och gå ut". Visst, men vad hjälper det? Problemen suddas inte ut för det, de finns kvar. 

En människa som mår dåligt behöver fångas upp, få det stöd och den hjälp som behövs nu och framåt, att överleva, orken att stå ut, reda ut. Att gå vidare. Och den hjälpen behövs och måste ges, kanske under lång tid. Alla kanske inte har ett socialt nätverk, av olika anledning, och det blir då en större sårbarhet. Saknas anhöriga (döda, stora avstånd) är det också ett hinder och läkningen tar längre tid, det måste finnas tillit. 

1177 är så där. Det finns bra, mycket bra, personal. Men det finns också raka motsatsen, dåliga. Evighetslånga telefonköer – för att bara bli bemött med att de inte kan svara, inte vet, "prata med din hälsocentral"... Det sägs inte, det räcker med känslan: "vad ringer du hit för?"

Vi måste se varandra och ta hand om varandra mycket bättre. Vi är lika mycket värda.

Sorgligt, Sverige

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare