Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Ibland är det olämpligt att föräldrar är tränare

Annons

Svar till fd tränare i elitverksamhet: Skärpning idrottsföräldrar!

Jag tycker du har rätt när du skriver att allt styrs av känslor från föräldrarnas sida. Ett påstående som inte alls är konstigt. Alla vill sitt barns bästa. Just därför är det olämpligt att det är föräldrar som är tränare, speciellt om ambitionen är att det ska vara elitförberedande träning.

Jag har haft två barn i samma klubb där det ena barnet hade en professionell tränare och det andra barnet hade pappor som tränare. Den så kallade nivågraderingen, som började i 10-årsåldern, var omöjlig att skilja från toppning. Tränarnas barn och deras kompisar var de som behövde utvecklas mest. De två lagen blev snarare permanenta trots att barnen utvecklades olika över åren. Var det en objektiv bedömning från ledarnas sida? Skulle de de lägga 10 tim/veckan ideellt om de inte hade sina barn i laget? Nja.

I mitt andra barns lag var stämningen en helt annan. Den observante kunde se att tränaren utmanade barn som hade kommit längre, men det gjordes i delaktighet med de som inte kommit lika långt. Snyggt, proffsigt och objektivt. Det fanns ingen diskussion om toppning.

Föreningarna behöver ideella krafter för att kunna bedriva sin verksamhet. Frågan är om elitförberedande satsningar för barn är vettigt? Jag har som du, fd tränare skriver, fått höra på möten, att man kan byta lag om man inte accepterar reglerna. De föreningsbidrag som ges bygger på en demokratisk grund och en folkhälsotanke. Barn ska röra sig så länge som möjligt. Åsikter ska få sägas utan att man blir hänvisad till annan klubb.

Fotbollsförälder

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare