Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jag är bipolär – men jag vägrar att bli bitter

Det är min övertygelse att alla människor mår psykiskt dåligt någon gång under livet.

Själv är jag bipolär. Mitt liv har varit mycket svårt. Psykoserna är värst. Jag vet att depressionerna är ett helvete, men för mig har det varit ännu värre med just de psykotiska skoven. I perioder har jag skräckångest. Ibland är jag rädd för att brinna. Det är väl det som kallas vanföreställningar. Det händer att jag skriver kåserier. Då är jag i den hypomaniska fasen. Som leder till den maniska, sen vidare in i psykoshelvetet.

Men jag vägrar att bli bitter.

Det finns de som går in i en psykos som de aldrig kommer ut ur. Jag tål inte sorg då blir jag sjuk. Så ohyggligt livet är när tyst sorg vänds i galenskap!

Att vara bipolär kan också föra med sig svåra religiösa grubblerier. Utan min tro skulle jag inte orka leva. Men ibland tror jag, ibland tror jag inte och ibland vet jag inte vad jag ska tro.

Vid ett tillfälle när jag tappat tron och hela tillvaron syntes som ett inferno, råkade jag slå på tv:n, och då fick jag se den underbara prästen Martin Lönnebo, och han sa att godheten ska rädda världen. Med ens föddes en strimma av hopp.

Det finns godhet. Det vet jag för jag har mött goda människor. Jag har en präst vid min sida. Under 30 år har han funnits nära mig, och följt mig genom de mörkaste dalar och bländande höjder. Han är för mig godheten personifierad. När jag grubblat på någonting i Skriften säger han att Gud är större än bibeln. Tack säger jag. Tack gode Gud för Martin Lönnebo och prästen Mats. Och må Guds ansikte lysa över oss alla! ❤️

Kaspera Sörensdotter

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare