Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jag vet hur det känns att vara uteliggare, jag vet hur det känns att längta efter trygghet

Jag var åtta år den gången när jag tillbringade en natt i ett cementrör. Jag frös, grät och ville gå hem men jag vågade inte för jag var så rädd för att få stryk. Det var en av de värsta nätterna i mitt liv.

Det var bara början av det som jag senare i livet fick genomlida.

Nu tänker jag på alla hemlösa, alla flyktingar och gatubarn. Alla som på ett eller annat sätt lider. Och jag undrar om solidaritet blivit ett bortglömt ord utan betydelse.

Jag undrar också vad det är för fel på att betala skatt. Som ju är det enklaste sättet för att få ett jämlikt samhälle. Idag tycks egoismen härja fritt. Trots att vi ingenting får med oss dit vi går. Nakna kom vi in i denna världen och nakna lämnar vi den.

Jag tänker på några ord som jag hörde: "Tänk om man var den rikaste personen i världen men inte kunde kissa". Rikedom är inte samma sak som välmående.

"Det är saligare att giva än att taga." Låt oss med gemensamma krafter se till att alla får någonstans att bo. Det ber jag om. Jag vet hur det känns att vara uteliggare. Jag vet hur det känns att längta efter trygghet.

Kaspera Sörensdotter

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare