Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jag vill inte ha fler kompisar på förskolan – vi är redan 23 barn i gruppen

Nu måste kunskapsförvaltningen i Sandvikens kommun gått i Pippi Långstrumps skola igen. För nu förstår jag inte pluttifikationen. Jag fick höra av min fröken på förskolan att i höst ska jag få fler kompisar, jag ska få uppemot 25 stycken. Men jag vill inte ha flera kompisar, jag har redan 23 stycken i min barngrupp! 

Jag orkar inte vänta på min tur längre – till exempel när jag vill ha tuschpennor, det är tråkigt att vänta på den bästa tuschpennan. Jag måste vänta på att få min mat delad, då blir maten kall. Ibland vill jag lägga mig för att vila, men då finns det ingen plats i soffan.

På förskolan har jag lärt mig att alla får vara med i leken, men alla kan inte vara med för det blir trångt. Det gör mig ledsen, då längtar jag hem till mina saker och min soffa.

Ibland måste jag sitta länge på toaletten, för att fröken är ensam på avdelningen. Jag har lärt mig att stå i kö, när det blir min tur har jag glömt vad jag ville. I toalettkön gråter jag, jag är rädd för att kissa på mig, jag måste vänta. I höst ska jag dela klädhylla med en kompis för att vi alla ska få plats.

Vi måste bli fler barn, det beror på hur biträdande rektorerna kommer räkna. De har i uppdrag att redovisa budgeten på plus-minus-noll oavsett hur många barn som är betalande- eller gratisbarn.

För många gratisbarn betyder att fler betalande barn måste täcka kostnaderna. Det som är konstigt i pluttifikationen är att enligt skolverkets beräkningar minskas barnantalen i grupperna. Är ”plus-minus-noll- metoden” skolreformen i Pippi Långstrumps skola?

Hälsningar från nollan som är ett barn till en betalande vuxen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare