Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Lyckan vid ett kosläpp grumlas av mjölkens baksida

Annons

I dessa dagar är det många som besöker ett kosläpp. Det har blivit en svensk tradition att ta med familjen till en gård för att vänta på att korna glatt ska hoppa ut på ängen. Vi kan dela glädjen med dem trots att vi lever väldigt olika liv. Men hur många av oss reflekterar över varför det spritter så mycket i kornas ben? Kan det vara för att de har varit inlåsta dygnet runt under åtta månader i sträck? Många av dem har till och med stått uppbundna utan att ens kunna vända på sig.

På ett kosläpp för några dagar sedan träffade jag en mamma som berättade att hon ser på komjölken annorlunda efter att hon själv fått barn och ammat. Hon tänkte på hur det skulle ha varit om någon tog hennes barn. Hon hade insett att denna värsta mardröm för en förälder är vad vi utsätter varenda komamma för inom mjölkindustrin. Precis som för människan så kommer ingen mjölk om ingen bebis föds. Och för att människan vill ha mjölken så slits kalven från sin mamma som aldrig får se sitt barn igen. För att inte mjölken ska sina tvångsinsemineras kon gång på gång och varje gång tas barnen ifrån henne efter födseln.

Kosläppets glädje grumlas när vi börjar tänka på mjölkens baksida med splittrade familjer och inlåsning i månader. Som tur är så finns det idag massor av goda alternativ – drycker gjorda av havre, soja, mandel och kokos till exempel. Dessa växtdrycker bygger inte på utnyttjande och dödande och är dessutom bättre för klimatet och hälsan.

Martin Smedjeback

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons