Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Sandvikens plan för Jernvallsskolan är ett steg mot en stor högstadieskola

I Arbetarbladet kunde man läsa att Jernvallsskolans högstadium skall flyttas till baracker på Norrsätraskolan. Jernvallsskolan blir, om flytten genomförs, en skola för förskola upp till och med årskurs sex. Det är inte bara en flytt. Det är ett skolideologiskt ställningstagande.

Jernvallsskolans högstadium har två paralleller. Det tycker en ledamot i kunskapsnämnden (Thomas Lundqvist, (L)) är ett litet högstadium. Ser man till övriga landet så är det ett normalt högstadium. Det finns statistik över skolornas storlek, som man kan studera. Kanske är det ett ställningstagande som förbereder bygget av storskolan? I så fall är det helt logiskt att anse att ett tvåparallelligt högstadium är ett litet högstadium.

Ordförande Lars Karlsson (S) säger att det handlar om hur skolorna mår och hur busstrafiken ser ut. Om man flyttar högstadiets elever så kan man fundera över vad det har med skolans lokalstatus att göra? Eller vad busstrafiken har med flytten att göra? Skolornas status är alltid av vikt, vare sig man flyttar elever eller inte. Busstrafiken turlistor är absolut inte huggna i sten.

Jernvallsskolans omstrukturering handlar inte alls enbart om skolans lokaler. Det handlar om en viktig ideologi som grund för skolorna organisation i Sandviken. Den läroplan för grundskolan som introducerades 1994 (Lpo 94) av­skaffade den tidigare strikta indelningen i låg-, mellan- och högstadium. Som en följd av detta och en förändring av lärarutbildningen (lärarnas kompetensområden blev 1-7 och 4-9) kom många skolor med årskurs 1–6 att byggas ut med års­kurserna 7–9. Elever som tidigare skulle ha flyttat till en högstadieskola kunde efter omorganisationen gå hela grundskolan i samma skola. Fördelarna var många. Ämnesprogressionen och stadieövergångarna underlättades genom en sådan skolorganisation. Det krondike som fanns mellan framför allt låg-och mellanstadiet och högstadiet blev mindre och möjligt att ta sig över.

Skolor som har elever från förskolan till och med årskurs nio, är en samlad grundskola. Där kan man tona ned stadiegränserna genom att förskollärare, grundlärare och ämneslärare kan samarbeta för elevernas bästa. Stadiegränserna bli mjukare för barnen och de kan få utvecklas i egen takt. Att separera förskolan, lågstadiet och mellanstadiet från högstadiet riskerar att åter igen utveckla ett djupt och svårforcerat krondike mellan högstadiet och övriga stadier. Att åtskilja stadierna igen, är en återgång till ett äldre system.

Om lärare inte är lokalmässigt integrerade försvåras samarbetet mellan olika lärarkategorier. Förskollärares, grundlärare och ämneslärare skiljer sig åt när det gäller utbildning och för att barnen ska slippa problem måste det vara ett kvalitativt gott samarbete mellan lärarkategorierna.

Åsa Morberg, docent

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare