Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Varför undervärderar Region Gävleborg hemslöjdverksamheten?

Annons

Jag har sedan andra halvan av 2019 haft en vidlyftig korrespondens med politiker och chefstjänsteman inom Kultur Gävleborg och fått en stor mängd text men även siffermaterial som visar hur tillgängliga belopp fördelas till de olika kulturaktörerna. I textmaterialet upprepas många begrepp som exempel "sprida konst i nya sammanhang", "öka samverkan", "skapa mötesplatser" och "utveckling och fortbildning" etcetera. Enligt min uppfattning och erfarenhet är det tomma ord helt utan värde.

Under arbetets gång har jag funnit ännu en kategori missbrukare: ordmissbrukare.

Jag har även ställt frågor, varav en av de viktigaste är: Hur går värdering till vid fördelning av belopp och resurser till de olika kulturaktörerna? Vilka parametrar används? Antal utövare? Angelägenhetsgrad? Mest publikdragande? Eller handlar det om allmänt ospecificerat tyckande från de som värderar eller vilken grupp som argumenterar mest högljutt?

Oavsett hur processen går till borde det vara en grupp individer med mycket brett kunnande eftersom det är ett så brett spektrum det handlar om, och i min värld är det väldigt stort belopp. Det kräver en mycket seriös behandling för att bli så rättvis som möjligt.

Under mitt utredningsarbete har jag funnit att Region Gävleborg är en av tre regioner som har bara en hemslöjdskonsulent. De andra 17 regionerna har två eller fler. Jag upplever ett vikande intresse från allmänheten för slöjd. Det är en trend som är väldigt viktig att förändra och troligen beror på bristande information. Vi som enskilda slöjdare och ideella föreningar klarar inte detta, men jag tror att hemslöjdskonsulenterna är mest lämpade för den uppgiften.

Kultur Gävleborg har 116,4 miljoner att fördela varav statligt bidrag är 42 procent, vidare att teater får 29 procent, "ext. konst" får 2 procent, film får 4 procent, något diffust som heter "övergripande” tilldelas 5 procent och hemslöjd får 1 procent.

Är detta rimliga fördelningar?

Jag har även ställt frågan vad som ingår i begreppen "ext. konst" och "övergripande" är, men inte heller detta har de ansvariga politikerna nedlåtit sig att svara på.

Strax före årsskiftet skickade jag ut en slöjdenkät till åtta ideella slöjdföreningar i regionen. De som hunnit svara delar till fullo min uppfattning. En av föreningarna skrev "vi har själva försökt utreda precis det du beskriver och mötts av precis samma ovilja".

När jag går in på föreningarnas hemsidor finner jag att mjuk slöjd är den helt dominerande verksamheten, liksom att styrelseledamöterna domineras av kvinnor. Varför är det så?

Slöjdaren Jerker, med stöd av slöjdgruppen ”Pelles pojkar”, med Ernst, Janne W, Lasse och Ralph samt även jag, samt PRO:s träsnidarkurs med Janne J, Sune och Ulla, där jag är kursledare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare